"Den ställning det judiska folket intager idag i världen - trots de enorma förlusterna - är tio gånger starkare än den var för tjugo år sedan."  –  Rabbi Nussbaum, Berlin

Israel Kunde Ha Legat På Madagaskar!

Sammanställning av Toby Johansen EAEC 2009-03-05 kl 11:14

Madagaskar är en stor ö utanför Afrikas östkust, en republik med 20 miljoner invånare. Ytan är hela 587 040 kvadratkilometer så där fanns gott om plats, särskilt under den tid i vår historia då judarnas öde diskuterades. Så är det ännu då det bara går 34 invånare per kvadratkilometer! Ön Madagaskar var under andra världskriget  fransk koloni men styrs idag av de trankila herrarna Marc Ravalomanana (statschef) och Charles Rabemananjara (regeringschef). Officiell religion är kristendomen. Under kriget var det tal om att förlägga sioniststaten till Madagaskar. 

Från boken Dog verkligen sex miljoner judar av Richard E. Harwood

Grundaren av den politiska sionismen under l800-talet, Theodor Herzl, hade i sitt arbete: The Jewish State, tänkt sig Madagaskar som nationell hemvist för judarna, och denna möjlighet studerades också allvarligt av nationalsocialisterna. Den var det nationalsocialistiska partiets huvudplan före 1933 och utgavs av partiet i broschyrform. Den förklarade, att Israels återuppståndelse som judisk stat var mycket mindre godtagbar, enär den skulle resultera i ett evigt krig och missräkning i den arabiska världen, vilket ju faktiskt varit fallet. Ursprungligen var inte tyskarna de första att föreslå judisk utvandring till Madagaskar. Den polska regeringen hade redan övervägt denna plan för sin egen judiska befolkning. 1937 sände de Michael Lepecki-expeditionen till Madagaskar ledsagad av judiska företrädare för att undersöka de problem den medförde.

Nationalsocialisternas första förslag till en Madagaskarlösning framlades 1938 i förbindelse med Schachtplanen. På Görings inrådan samtyckte Hitler till att sända presidenten för riksbanken Dr Hjalmar Schacht att förhandla med de judiska representanterna Lord Bearsted och Mr Rublee från New York i London, (Jfr Reitlinger: The Final Solution, London, 1953, s.20). Planen bestod i att låta frysa in de tyska judarnas tillgångar som säkerhet för ett internationellt lån i syfte att möjliggöra finansieringen av den judiska utvandringen till Palestina. Schacht avlade rapport inför Hitler om dessa förhandlingar i Berchtesgaden den 2 jan, 1939. Planen, som misslyckades, eftersom britterna inte accepterade finansieringsvillkoren, framlades först den 12 nov, 1938 på en konferens, som anordnats av Göring. Där meddelade denne, att Hitler övervägde att förflytta judarna till Madagaskar (ibid, s.21). Senare - i dec. - uppgav den franske utrikesministern Georges Bonnet för Ribbentrop, att franska regeringen själv planerade att evakuera 10.000 judar till ön.

Före Schachts Palestinaförslag 1938, som väsentligen var en förlängning av de överläggningar, som redan påbörjats 1935, hade talrika försök gjorts att garantera judisk utvandring till andra europeiska länder. Dessa strävanden kulminerade med Eviankonferensen i juli 1938. Emellertid hade planen att överföra judarna till Madagaskar prioriterats i tyska kretsar 1939. Det är riktigt, att Helmut Wohltat vid tyska UD förhandlade om en begränsad judisk utvandring till Rhodesia och Brittiska Guinea så sent som i april 1939. Men den 24 jan. 1939 blev Madagaskarplanen föremål för ett grundligt studium, när Göring skrev till riksinrikesminister Frick och beordrade grundandet av en central utvandringsbyrå för judar och uppdrog åt Heydrich vid rikssäkerhetstjänsten att lösa det judiska problemet "genom utvandring och utrymning".

Den tyska riksregeringens ständiga ansträngningar att trygga utflyttningen av judarna från Tyska riket hade 1939 kulmierat i en utvandring av 400.000 tyska judar av en totalbefolkning på 600.000 samt ett extra antal av 480.000 judar från Österrike och Tjeckoslovakien, som utgjorde ungefär den totala judiska befolkningen där. Verksamheten ombesörjdes av byråerna för judisk emigration i Berlin, Wien och Prag, som inrättats av Adolf Eichmann, chefen för byrån för utredning av den judiska frågan inom Gestapo.

Tyskarna var till och med så engagerade i denna angelägenhet, att Eichmann lät upprätta utbildningsläger i Österrike, där unga judar fick undervisning i lantbruk i väntan på att överföras illegalt till Palestina. (Manvell & Frankl, S.S. and Gestapo, s.60). Hade Hitler bara haft den ringaste avsikt att förinta judarna, är det ofattbart, att han skulle ha låtit mer än 800.000 judar lämna riksområdet med större delen av sin förmögenhet än mindre övervägt planen på massemigration till Palestina och Madagaskar.

Men dessutom ska vi se, att utvandringspolitiken togs under övervägande ännu under kriget framför allt Madagaskarplanen, som Eichmann diskuterade 1940 med experter från franska kolonialministeriet, sedan Frankrikes nederlag fått överlämnandet av denna koloni att framstå som ett praktiskt förslag.

FORTFARANDE GYNNADES UTVANDRING

Det är ett anmärkningsvärt faktum, att nationalsocialisterna genomförde den judiska utvandrings-politiken långt in i krigstiden. Frankrikes fall 1940 gjorde det möjligt för riksregeringen att upptaga allvarliga förhandlingar med fransmännen i syfte att låta de europeiska judarna utvandra till Madagaskar. Ett memorandum av statssekr. Luther i UD från aug. 1942 avslöjar, att han fört förhandlingar från juli till dec. 1940, då de avslutades av fransmännen. En rundskrivelse från Luthers avdelning daterad den 15 aug. 1940 visar, att detaljerna i denna tyska plan utarbetats av Adolf Eichmann, ty den är undertecknad av hans ställföreträdare Dannecker. Eichmann hade faktiskt i aug. betrotts med uppgiften att utarbeta en detaljerad Madagaskarplan. Dannecker var sysselsatt med att genomföra undersökningarna om Madagaskar i det franska kolonialministeriet. (Reitlinger, The Final Solution, s.77). Förslagen av den 15 aug. 1940 gick ut på att en intereuropeisk bank skulle finansiera utvandringen av fyra miljoner judar nederst ett i faser uppdelat program.

Luthers memorandum av 1942 visar, att Heydrich fått Himmlers samtycke till denna plan före slutet av aug. 1942 och att han framlagt den för Göring. Den erhöll också Hitlers gillande redan den 17 juni 1942, ty hans tolk Schmidt påminner sig Hitlers anmärkning till Mussolini, att "man kunde grunda en stat Israel på Madagaskar." (Schmidt, Hitler's Interpreter, London, 1951, s.178)

Fastän fransmännen avslutat förhandlingarna angående Madagaskar i dec. 1940, medger chefen för den judiska dokumentcentralen i Paris, Poliakov, att tyskarna icke desto mindre fullföljde planen, och att Eichmann ännu 1941 var sysselsatt med den. Genom krigets fortsättning framför allt efter invasionen i Ryssland hade planen blivit outförbar, och den 10 febr. 1942 underrättades UD, att planen tills vidare måste skrinläggas.

Det blev inte Madagaskar. Istället karvade man ut en sionistisk stat ur palestiniernas ryggar. Kanske var det lyckosamt för de kristna madagaskerna att slippa judarna, vi vet ju att de flesta judar vandrar som fiender till Kristi kors. De svarta kallas AKUM (ungefär ”idioter”) i judisk folkmun. Judarna, som håller hårt på sin egen ras, hade antagligen slutit sig till ett ghetto någonstans inom landets gränser om de hade invandrat. Och de som lyckats assimilera sig hade kanske blivit utsugare och bankmän, etc. Vi kan bara spekulera.

60 MILJARDER

Det är ett anmärkningsvärt faktum, att det judiska folket utgick ur andra världskriget som ingenting mindre än en triumferande minoritet. Dr Max Nussbaum, förre överrabbinen i den judiska församlingen i Berlin, förklarade den 11 april 1953: "Den ställning det judiska folket intager idag i världen - trots de enorma förlusterna - är tio gånger starkare än den var för tjugo är sedan." Det borde tilläggas, om man skall vara ärlig, att denna styrka befästs finansiellt av den förmodade massakern på de sex miljonerna, otvivelaktigt den mest vinstgivande brottsanklagelsen i alla tider.

Till dags dato har Förbundsrepubliken Tysklands regering som kompensation betalat ut den häpnadsväckande summan av sex tusen miljoner pund ( omkring 60 miljarder svenska kronor) mestadels till staten Israel - som inte ens existerade under andra världskriget – såväl som till enskilda judiska fordringsägare. Dessa pengar har egentligen blivit stulna – och mycket annat - från det skattebetalande tyska folket.

Nationalsocialism var ju givetvis nationalism, och vi vet ju alla vad som hände – sex miljoner judar utplånades! Så länge denna myt visar sig livskraftig, kommer folken överallt att förbli fastkedjade vid den. Behovet av internationell tolerans och förståelse kommer att hamras in av Förenta Nationerna, tills fosterlandskänslan, den verkliga garanten för oberoende, går förlorad.

Bild: Juden är dömd att alltid vandra kring på jorden utan att finna någon fristad på grund av att han inte accepterar Jesus som Messias. På bilden syns Jesu släkt och vänner stå och sörja sin Mästare medan judarna smädade Kristus.

JESUS ÄR DEN ENDA VÄGEN TILL FRÄLSNING. Men för dispensionalisterna (pingstvänner, baptister, MF,  Evangeliska Alliansen och ett otal andra samfund) är fokus ställt på Israel och inte på Jesus i första hand. Foto:AFP

Relaterade artiklar:

Gå tillbaka till Svenska sidan