| 7 September
"Gud är var tillflykt och var starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad." Ps 46: 1. DEN frågan uppstår ofta: "Varför hjälpte icke Gud mig förr?" Sådant är icke Hans handlingssätt. Han måste först sända dig bedrövelsen, för att du genom den skulle lära dig din läxa. Hans löfte lyder: "Jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och låta honom komma till ära." Han måste först hela dagen och hela natten vara med dig i nöden. Sedan skall han befria dig ur den. Detta kommer att ske, först då du lugnat dig och upphört att vara missnöjd. Då ska Herren säga: "Det är nog." Genom nöden vill Gud giva sina barn dyrbara lärdomar. De avse att uppfostra oss. Då de fullgjort sin uppgift, få vi genom dem en rik belöning. De gömma på en härlig glädje och äga ett bestående värde. Gud betraktar dem ej såsom hinder, utan såsom tillfällen.
Vi hörde en gång en enkel svart fälla ett yttrande, som vi aldrig glömt: "Då Gud prövar er, är det ett gott tillfälle för er att pröva Honom. Detta sker genom att gå ut på Hans löften och begära av Honom just så mycket som ni behöver för prövningens dag." Det finns två sätt komma ut ur prövningarna. Det ena är att helt enkelt försöka bli fri från dem och tacka Gud, då de äro över. Det andra är att igenkänna prövningen såsom en uppfordran av Gud att göra anspråk på en större välsignelse och hälsa den med glädje såsom ett tillfälle att erhålla ett större mått av gudomlig nåd. Därigenom blir även motståndaren vår medhjälpare, och det, som synes vara emot oss, förvandlas till något, som hjälper oss framåt på vägen. Sannerligen, i allt detta bliva vi mer än segervinnare genom honom som har älskat oss. — A. B. Simpson. |
Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman. |