| 46 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. |
2 |
Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. |
3 |
Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet; |
4 |
om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela. |
5 |
En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning. |
6 |
Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr. |
7 |
Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden. |
8 |
HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela. |
9 |
Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden. |
10 |
Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna. |
11 |
»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» |
12 |
HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela. |