"Genom att brytas rena de sig." Job 41: 25, eng övers.

GUD använder för sitt förhärligande mest sådana människor och ting som äro djupt förkrossade. De offer som Han mottager äro förkrossade och ödmjuka hjärtan. Genom att den naturliga kraften hos Jakob blev brutan vid Peniel, kunde Gud bekläda honom med andlig kraft. Då klippan vid Horeb blev slagen med Moses stav, fick det törstande folket friskt vatten att dricka.

Det var då Gideon jämte de trehundra utvalda stridsmännen krossade sina krukor — en förebild av att de själva voro krossade — som skenet av de gömda facklorna blev synligt till fiendens förskräckelse. Det var då den fattiga änkan bröt förseglingen på den lilla flaskan med smörjelseolja och göt ut dess innehåll, som Gud mångdubblade det så, att hon kunde betala sin skuld och leva av det som blev över.

Det var då Ester satte sitt liv på spel och bröt den stränga etiketten vid det hedniska hovet, som hon fick förmånen att rädda sitt folk från döden. Det var då Jesus tog de fem bröden och bröt dem, som de mångdubblades i Hans händer och förmådde mätta femtusen män. Det var då Maria slog sönder sin kostbara alabasterflaska, så att den blev obrukbar, som vällukten strömmade ut och uppfyllde huset. Det var då Jesus lät sin dyrbara kropp sargas av törnen, spikar och spjut, som Hans liv blev utgjutet likt en kristallklar ström, ur vilken törstande syndare få dricka sig till liv.

Det är, då det sköna vetekornet i jordens sköte blir överlämnat åt döden, som brodden spirar fram och växer för att bära hundra andra korn. På samma sätt se vi i historien, i den enskilda människans liv, såväl i naturen som på det andliga området, att Gud använder sig av det som är brutet. Människor, som äro "brutna" i fråga om rikedom och egenvilja, ärelystnd och sköna ideal, världsligt anseende och jordisk kärlek och ofta även i fråga om hälsa, dessa som äro föraktade och synas vara till ytterlighet övergivna och hjälplösa, dem griper den helige Ande och använder till Guds förhärligande. "De lama skola då taga byte", säger oss Jesaja.

"Så lär mig leva till din ära
allt mera helt för varje dag
och dig de Andens frukter bära,
som du kan se med välbehag!
O, lär mig dö, att jag må leva,
ty döden livets villkor är;
den svaga rankan låt sig veva
kring korsets stam och blomma där!"