Översatt till svenska av Angela Ander.

En varning! Om detta vittnesbörd låter galet så är anledningen detta:

"Men en själisk människa tager icke emot vad som hör Guds ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan inte förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt." (1 Kor 2: 14)

Jag prisar min himmelske far och tackar honom för att jag har den helige Ande och förstår hans mäktiga ord! När du ber Jesus att komma in i ditt hjärta och låter honom få vara i centrum av ditt liv, kommer du också att få denna övernaturliga förståelse och en plats i himmelen!

Låt mig få berätta lite om mig själv. Jag växte upp i en Syd Baptistisk omgivning. Min far var en av pastorerna i en stor kyrka. Jag var välsignad som hade hela min familj i samma kyrka. Denna kyrkofamilj var min grund; men jag hade inte någon kunskap om dopet i den Helige Ande eller befrielse ifrån onda andar.

Som ett resultat av det växte jag upp i ett andligt slaveri bunden av onda andar och det gjorde hela min familj! Ingen av oss gick någonsin igenom någon befrielse. Min far växte upp i ett hem med en missbrukande alkoholiserad far och jag kan knappt föreställa mig de fasor som han gick igenom. Min mamma växte upp i ett hem med en mamma som led av paranoid schizofreni och en far som var frånvarande och hade antastat mina kusiner.

Jag har lärt mig att utan befrielse eller vägran att se på och hantera dessa trauman (chocker), kommer bundenheten bara att fortsätta. Nu kan jag se tillbaka och ser varför det var så svårt för mig att följa Kristus och leva det liv jag ville leva och lever nu - på den smala vägen. Jag har nu inte langre någon bitterhet gentemot människorna i mitt liv.

När du läser detta ska du veta att jag har förlåtit alla. Om du råkar vara en av dessa så vill jag inte att du skall besväras av mitt vittnesbörd. Jag har mest mig själv att skylla för mitt liv och mina val. Hade jag gått med Herren skulle många av dessa händelser aldrig ha hänt, men dessa val har format och lärt mig mycket och jag skulle inte vilja ändra någonting! Min bön är att alla skall bli välsignade med frälsning, fullkomligt läkande och befrielse.

Jag minns från det att jag var mycket liten och ända upp till tonåren hur min pappa gillade att skrämma oss. Han tyckte om att placera oss framför en skrämmande film. Vi alla skrattade bort det eftersom vi inte visste vart dessa fruktansvärda trauman leder. Filmer öppnar dörrar till onda andar och rädsla, vilket är Satans verktyg och inte att ta lätt på. Min barndom handlade ganska mycket om att jag försökte bevisa att jag inte var ett en dotter till en pastor.

Jag kan minnas att jag orsakade problem från ung ålder. Mina stackars kusiner och systrar följde med på rackartyg runt kyrkan. Jag var oerhört taskig mot andra barn. Mina systrar och jag hörde ofta mina föräldrar skämta "Vi försökte fyra gånger att få en pojke men fick aldrig någon" Jag förstår nu vilken betydelse avvisande har och att det får en förödande effekt när vi inte tar itu med problemet . Boken av Art Mathias, "Biblisk grund för frihet"1, förklarar detta i detalj.

När jag var i tonåren, började min syster och jag verkligen att bli världsliga. Vi började att lyssna på hårdrock, dricka sprit och springa ute. Det fick mig att verka cool i grannskapet och bland skolkompisarna men jag skämdes och levde ett dubbelliv i kyrkan och i relationen till min familj.

Det är absolut ett mirakel att jag ens lever för att kunna berätta den här historien, och jag tackar min Himmelske Fader för att han skyddade mig. Min yngre syster och jag blev promiskuösa och jag minns en gång att jag och min bästa kompis åkte iväg långt bort till en fest med en äldre man i hans bil. Jag gav definitivt mina skyddsänglar ett tufft arbete.

En dag kom min far hem berusad efter att ha varit ute med en kompis när jag var 15 eller 16 år. Detta var särskilt chockerande för mig eftersom han var pastor, och min värld vändes upp och ner. Vi gick från att ha varit i kyrkan nästan varje dag för att inte delta alls på uppmaning av min far. Jag tror att chock är det enda ord som kan beskriva hur det var.

Vi gick från att leva i enlighet med faststallda regler till att göra vad vi ville. Jag kan minnas att jag började få magvärk och problem då. Efter några månader började min pappa att brygga sitt eget öl och hade mig till att hjälpa honom att odla marijuanaplantor i en av våra bodar på bakgården. Min far gjorde allt detta på grund av något som hände i kyrkan. Han avvisades av huvudpastorn och var djupt sårad.

Min mamma stod upp och försökte få oss tillbaka in i en annan kyrka, men pappa ville inte gå och vi var inte intresserade efter allt detta. Jag växte upp i en kyrka som var fylld med mina farmödrar, mostrar, morbröder och många kusiner. Jag hatade den nya kyrkan som var full av främlingar. Jag vet att mina föräldrar älskade oss och gjorde det bästa de kunde, men att inte få vara insatta i den fulla tjänstgöringen för Jesus, var förödande för familjen.

Min föräldrar arbetade i kyrkan, och när vi var hemma spenderades väldigt lite tid med oss. De gjorde det bokstavligen klart att deras äktenskap kom före barnen. Om du är förälder, kom ihåg att det du säger till dina barn är mycket viktigt. Om du avvisar dem även på minsta sätt kommer de att bära detta avvisande med sig och det kommer att gro och bli värre. Det är aldrig för sent att börja ge dem hälsosamma ord; var noga med att tala bra saker om dem.

Jag minns fortfarande de sällsynta gånger jag fick höra att jag var älskad, smart och söt av min far. Jag visste inget om avvisande eller det slaveri jag var i och involverade mig i en mycket äldre man på min arbetsplats. Jag kan komma ihåg de flesta detaljer av relationen men jag visste inte hur droganvändare såg ut eller vad som kännetecknar någon som använder droger.

Jag kände inte någon av hans vänner och trodde på alla lögner han sa till mig om att han pluggat på universitetet etc. Saker och ting blev bara värre när jag blev gravid. Jag berättade för mina föräldrar om graviditeten och det faktum att jag inte ville vara med denna man för att jag började se vem han verkligen var när jag träffade hans vänner och hans familj.

Min pappa insisterade på att jag skulle gifta mig med honom, och natten för bröllopet var samma natt som mina föräldrar och systrar åkte på en månadslång resa till en annan stat. Jag var förkrossad och kände mig totalt avvisad. Jag skämdes så över mig själv att jag inte vågade ta hjälp av min stora och närmaste familj.

De kunde ha hjälpt mig men lögnerna från Satan som i mitt medvetande höll mig i slaveri. Min man bestämde sig för att säga sanningen om sig själv på bröllopsnatten och efter att ha fått ur sig allt kände han sig bättre. Jag trodde han var komplett sinnessjuk. Han erbjöd också sin bror att ha mig som sexleksak. Jag kände att jag måste komma bort från denna situationen och behövde tänka fort eftersom jag var ensam.

Jag kom inte ihåg hur jag gjorde det men mirakler inträffade och jag träffade en farbror till min man som var en Gudsman vilken gömde mig i sitt hus. Han köpte också en biljett för att jag skulle kunna träffa mina föräldrar. Jag har aldrig varit så lycklig som när jag kom bort från allt och jag är för alltid tacksam mot främlingarna som hjälpte mig.

Nu var jag tillbaka hos min familj, gravid och rädd. Jag vandrade ännu inte med Gud och det gjorde inte min familj heller. Vi kämpade alla för att klara av det och började om i en ny stat. Jag var i stånd till att ta ut skilsmässa utan att min man skulle få veta var jag befann mig. Jag gjorde så för att när jag var med min farbror och väntade på att fly så talade han om för mig att han kommer att hitta mig och ta barnet.

Detta hängde efter mig under åratal. Min son är ängslig av sig då dessa ord har varit med honom sedan tiden i livmodern. Jag var så orolig över hur jag skulle kunna klara av att ta hand om min son att jag såg mig om efter en annan man som kunde ta på sig fadersrollen. Efter att ha tagit mig igenom rättegången ville jag ha en man som kunde respektera mig och jag ville inte vara tillsammans med honom sexuellt förrän efter att vi gift oss (det är här som olösta avvisande inte är bra).

Jag hittade en som var trygg. Han kunde ordna det finansiella och han pressade mig inte till att begå otukt. Det var något utmanande med honom och jag blev besatt av det sätt på vilket han gillade mig. Han var extremt dömande och negativ och jag tänkte att jag var något speciellt om jag var tillräckligt bra för honom.

Vi var rumskamrater som bodde i separat rum under år, och sen en dag köpte han mig en förlovningsring. Det var allt, han köpte den och gav den till mig men frågade inte efter min hand eller visade några tecken på att han ville gifta sig eller var romantisk. Vi var bara förlovade. När vi berättade för hans familj sa hans syster att vi inte kunde gifta oss innan hon gjorde det eftersom hon var äldst.

Jag argumenterade inte utan blev bara bitter och höll det för mig själv. Det var en exceptionellt lång förlovning. När vi slutligen gifte oss ändrades något. Jag var redo att ha sex men min nya man ville inte röra mig. Jag gick igenom en berg och dalbana med avvisanden och en massa känslor. Jag försökte allt för att fånga hans intresse, inklusive sterilisation eftersom han inte ville ha barn, men inget fungerade.

Jag kunde knappt klara mer för han ville inte tala om någonting som hade med honom att göra eller varför han inte ville vara med mig. Om jag försökte mig på en konversation eller blev upprörd, gav han mig tystnad som svar under veckor. Vi hade varit gifta i två år och fortfarande hade vi inte fullbordat äktenskapet. Jag var beredd på att sticka och det fick honom slutligen till att gå med på rådgivning.

Det hjälpte inte mycket för han slöt sig och var kall. Jag stannade i detta kärlekslösa äktenskap i 14 år. Vi var tillsammans i 17,5 år och jag kom ut från det med tankar på att jag inte var värd att älskas. Det var olidligt att vara med hans familj då de var extremt negativa och talade om andra människor hela tiden. Jag tillbringade en sommar med dem för att ta hand om min svärfar när han gick igenom en cancer behandling och jag var då i sådant dåligt skick att jag utvecklade besvärliga magplågor.

Jag vet inte varför med de var avundsjuka på min son och tillät min systerdotter att göra elaka saker med mitt älskade barn. Jag kom in en dag och upptäckte att hon försökte att kväva min son. Det värsta var att ingen ville lyssna till vad som hände. Satan är seriös när det gäller att döda, stjäla och förstöra. Min systerdotter var bara 5 eller 6 år då och jag var tvungen att ha min son under ständig uppsikt.

Jag ser nu att det var miljön, det konstanta avvisandet och den ökande bitterheten jag hade gentemot denna familj som fick mig att bli så sjuk. Som om inte det hade räckt inklusive den olidliga ensamheten, hade min man problem med att spendera pengar. Vi var i skuld upp till öronen och inget förändrades någonsin. Jag levde i en konstant osäkerhet. Å ena sidan var jag beredd att arbeta och bli skuldfri. Jag fick ett jobb och det kändes underbart men ett år senare var vi i skuld igen.

Min man rådfrågade aldrig mig när han gjorde något eftersom han visste vad mitt svar skulle ha blivit. Vi hade inga pengar och vi kunde inte längre använda oss av våra kreditkort. Efter ett år fick jag ett sammanbrott och brydde mig inte om något längre. Jag hade tappat lusten för allt. Jag fortsatte att under många år ha så många arbeten som möjligt så att vi inte skulle förlora vårt hem. Mestadels hade jag ett heltidsarbete, ett halvtidsarbete och något annat extraarbete vid sidan om. Jag var helt utmattad!

Min mans profil utåt var det viktigaste för honom. Vi arbetade båda på ett trevligt varuhus och spenderade alla våra pengar på kläder och prylar. Det var välkänt att min man klädde mig. De i min omgivning sa alltid att jag såg bra ut och att min man gjorde ett bra jobb som valde ut mina kläder. Jag var hans lilla docka och han var noga med att folk skulle veta det.

Snart blev jag trött på detta och började att vägra bära de löjligt dyra kläderna. Kläderna spelade ingen roll för mig och det spelade heller ingen roll vad jag gjorde för att behaga honom. Han rörde mig aldrig sexuellt. Jag kom ihåg att jag tog fram ett par nya gympaskor och han sa till mig att jag inte skulle ha dom på mig när jag var med honom. Han sa ofta dumma saker om sin mamma och systers kläder. Han blev ännu mer avståndstagande mot mig när jag vägrade att göra som han ville men det spelade ingen roll för mig. Jag var redan avvisad.

Jag lade min energi på att uppfostra min son eftersom jag inte hade något annat. Han var underbar och som ett ljus under de mörka stunderna. Jag gav all min kärlek till honom. Vi gick tillbaka till kyrkan och han började i en trevlig kristen skola. Jag är glad över att säga att han är född på nytt och har en grund att stå på. Allt detta kaos med avvisanden har påverkat honom och fortsätter att göra det men jag ber för att han ska söka befrielse från andligt slaveriet.

Under denna tiden mötte jag en man som arbetade med att lösa människor från andligt slaveri och han berättade om det arbete han gjorde. Jag var intresserad men mer blev det inte och så var det under lång tid. Jag letade inte efter mer information men tänkte ofta göra det. Vi hade en fosterson i slutet av vårt äktenskap. Han var fantastisk och gav mig mycket glädje i livet. Men något hände med min man. Jag kunde inte samarbeta med honom. Han var alltid avtrubbad och arg men nu började han att skrika och bli hemsk mot oss.

Efter ett av hans anfall då han skrek bestämde jag mig för att det var för farligt för fostersonen och att han skulle flytta ut så fort som möjligt. Jag ville ha skilsmässa och var glad över det men euforin varade bara en kort tid eftersom traumat och att ta itu med skilsmässan var för mycket för mig att klara av. När Gud säger "Förbannad är den som gifter sig med en otroende" så skämtar han inte. Det är verkligt. Prisad vare Gud att jag är här idag.

Jag är nu gift med en underbar man som älskar Herren och vi kan tjäna och tillbe Gud tillsammans. Men början av vårt förhållande var fyllt av synd. Kristian och jag levde ihop och var med varandra sexuellt. Jag var så ensam och när jag äntligen hittade någon som älskade mig var det allt jag brydde mig om.

Jag gick hårt åt min son eftersom han inte ville skaffa sig något arbete eller göra något annat än att spela video spel. Jag var så skadad så det kändes som om även han avvisade mig. Jag kunde inte se att han var skadad. Kristian behövde göra en bråckoperation och fick komplikationer av operationen. Jag blev också väldigt sjuk och var nära att behöva operera mig för mina magproblem. Jag hade några smärtsamma attacker och härleder dessa till att jag var fylld av oförlåtna känslor och bitterhet.

Vi gifte oss men levde fortfarande i världen. Vi lyssnade på dålig musik, såg på skräckfilmer och Gud var inte med oss. Jag uppmuntrade Kristian till att starta eget företag och jag började att studera till zonterapeut. Inom ramen för studierna kom jag i kontakt med akupunktur. Om jag hade varit nära Herren så hade jag förstått att dessa saker inte är bra att syssla med då de har rötter i det ockulta.

Hur som helst så fortsatte jag att studera och öppnade min egen praktik som gav mig en bra inkomst. Jag ägnade mig åt detta i ungefär 1,5 år innan jag kom i kontakt med pastor John Torell och förstod att Bibeln varnar för sådant. Han var den enda som kontaktade mig efter att jag hade mejlat flera personer för att få ett svar. Den helige Ande vägledde mig hela tiden men jag lyssnade inte utan behövde höra det från någon annan människa. Min lärare frågade mig några gånger om jag var okey. Hon sa till mig att ta det lugnt och sa att hon inte undervisade mig i någon religion. Min magkänsla sa mig att undervisningen inte var rätt.

Förra året (2013) började Herren verkligen att arbeta med oss. Jag kan minnas de händelser som fick oss att börja lyssna på nätradio. Det ledde till att vi började stänga av Tv,n allt oftare. Vi blev fångade av en dokumentär som heter "Zeitgeist". Denna film var farlig eftersom den väckte upp så mycket ockulta känslor. Vi började fråga oss om Jesus var verklig och vem Gud var.

Jag måste säga att varje gång jag frågade mig detta kände jag mig sjuk i magen. Detta ledde mig in på en väg och till ett sökande efter mer svar. Denna väg kändes inte bra och vi blev omslutna av en massa fruktan. Vi trodde att himmelen skulle falla ner. Att vakna upp var så smärtsamt eftersom vi inte hade varit medvetna om vad som hände i världen.

Utan Kristus som grund skapas fruktan när man läser nyheterna. Jag talar om de riktiga nyheterna och inte om de tillrättalagda nyheterna på CNN. Jag var rädd att andas ute på grund av chemtrail etc. En natt tänkte jag på hur trött jag var men innan tanken avslutades hörde jag en röst som sa "Du ska begå självmord" Detta var ett uppvaknande. För det första så hade jag aldrig tänkt på att begå självmord. Inte ens när jag blev som mest prövad eller kände mig som ensammast. Jag visste att det var Satan och det skrämde mig. Nu vet jag vad det innebär när folk säger att de hör röster och att dessa röster säger åt dem att göra olika saker.

Kristian och jag bestämde oss för att bara lyssna på kristna program och råkade få höra några inspelningar av Steve Quayle om de fallna änglarna. Jag blev så fascinerad och började att söka efter andra inspelningar och hittade Shannon Davis och Omega Man online radio.

Där får pastorer och andra talare berätta om befrielse. Detta pågick i några månader och under en mäktig befrielsebön kände vi hur demoner lämnade oss. Vi började att beställa olika böcker och lärde oss om den bibliska kallelsen som alla kristna har och att troende kan ha demoner. Jag var född med demoner och de var med mig även när jag blev en pånyttfödd kristen.

Sedan hörde vi att pastor John Torell hade en serie som tar upp olika förbannelser som går att finna i bibeln. Vi lyssnade på detta och blev extremt intresserade av att komma fram till hur vi skulle kunna bryta förbannelserna i våra liv. Jag mejlade pastor John och vi pratades vid dagen efter. Efter min konversation med pastor John om min zonterapi och akupunktur verksamhet bad jag Gud om förlåtelse och hjälp med att lägga ner rörelsen.

Jag fick en sådan frid när jag blev av med alla böcker, certifikat, planscher att det är svårt att beskriva. Jag bad också Gud om att inte några av mina kunder skulle ringa mig om jag inte kunde få ett tillfälle att vittna för dem. Endast några få människor ringde.

"Men nu, då du är ljum, och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun." (Uppenbarelseboken 3: 16)

Jag blev överbevisad när jag läste skriften eftersom jag inte ville att Gud skulle spy ut mig ur sin mun. Kristian och jag bestämde oss för att gå ett steg längre och göra en fullständig utrensning av demoner.

Vi beställde pastor Johns bok "Christian Dynamics Course 1" och började att arbeta oss igenom den. Det var så fantastiskt att gå igenom en lektion och sedan ha möjlighet att tala med honom efteråt. Det kändes läkande att i telefonen höra pastor Johns röst. Han var en man som bodde långt ifrån oss men som på ett kärleksfullt sätt valde att hjälpa oss.

Vi började att göra som Gud har sagt och blev av med alla förbannelser. Det kändes så fridfullt och lugnt den 25 december att det var värt smärtan att tala om för våra vänner och våra familjer att vi inte längre deltar i julfirande. Vi gjorde oss av med musik, filmer, osmakliga bilder från semestrar och alla opassande kläder, slängdes.

Det blev lättare och lättare allt eftersom den helige Ande ledde oss och vi blev renade. Vid denna tid hade vi gjort klart kurs 1 och var redo för befrielse. Jag var nervös men Gud gav mig frid i väntan. Pastor John bjöd in oss till att träffa honom personligen. Det var nära på att vi inte kom iväg eftersom vi inte gillar att flyga. Vi hoppades på en befrielse per telefon.

Hur som helst så är jag tacksam för att vi bestämde oss för att åka. Vi bokade ett plan och letade efter ett hotell med bassäng så att min man kunde bli döpt. Gud ledde mig till att söka efter ett "bed and breakfast inn" och jag hittade ett som var perfekt. När jag förklarade för ägaren varför vi skulle komma så rörde Herren vid henne och hon reducerade kostnaden med mer än hälften av vad det skulle ha kostat.

Vi tillbringade en vecka med pastor John, hans fru Aina och hans bror Peter och ville inte åka därifrån. De tillbringade många timmar med oss med att gå igenom våra livshistorier. Jag lärde mig en massa om mig själv och om hur mycket trauman (shocker) från barndomen påverkar oss och våra beslut senare i livet.
 
Det fick mig att förstå hur Satan arbetar och det blev väldigt lätt för mig att förlåta alla människor som har sårat mig eller som jag har upplevt ha sårat mig, i livet. Det viktigaste var att jag förlät mig själv vilket oftast blir som ett hinder i våra liv om vi inte gör och som leder till att det blir svårt att få en fullständig och hel relation med vår Himmelske Fader.

Jag tyckte inte om mig själv och jag satte upp stora murar runt mig för att visa alla att jag var stark. Det första steget till befrielse var att identifiera trauman och förbannelser som jag hade samlat på mig och att bryta alla själiska bindningar till föregående sexuella relationer. Nästa steg var själva befrielsen. Jag tackar verkligen Gud för att han har lärt upp människor som Torells till att genomföra en komplett befrielseprocess.

Det räcker inte med att lite halvhjärtat städa ut demonerna. Vi måste överlämna oss fullständigt till Gud och låta honom hela oss. Jag står i skuld till min Himmelske Fader och vill hjälpa människor bort från deras andliga slaveri och använda den makt som Gud har gett oss. Han vill att vi skall använda den.

Vi är inte för små att göra gott i världen där ondskan ökar allt mer. Efter att demonerna var utkastade och jag var ensam, visade mig den Helige Ande följande text:

"Herren är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? Herren är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas? När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender. Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg. Ett har jag begärt av Herren, därefter traktar jag, att jag må få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar, för att skåda Herrens ljuvlighet och betrakta hans tempel." (Psalm 27: 1-4)

Kristian och jag har erfarit en komplett befrielse och läkning. Saker som den medicinska vetenskapen säger är obotliga såsom allergi och psoriasis, har försvunnit eller blivit bättre. Dessa sjukdomar hade en andlig rot och efter att ha gått igenom befrielse har denna rot blivit synliggjord och förstörd.

Vi kan inte nog tacka familjen Torell för allt arbete de har gjort och fortsätter att göra. Jag blev helt förbluffad efter att ha fått se den tro som de har på Gud Fadern, Jesus Sonen och den Helige Anden. Och det är fler än dem. De har familjer och vänner som hjälper dem och vi kände oss så välsignade som fick möta de underbara människorna som var med under processen. Vi blev rörda över att se den kärlek och längtan de alla hade efter att få sträcka ut sina händer till dem som har gått vilse.

Jag skrev detta vittnesbörd bara ett par dagar efter att ha blivit befriad. Att skriva ut detaljerna gav ännu mer insikt och läkning och jag förstår att Gud inte är färdig med min process. Jag har emellanåt haft utslag runt ögonen men då jag aldrig har vetat vad det är för något så bestämde jag mig för att det var matallergi. Jag grät i sömnen en natt och vaknade upp med ränder längs mina kinder som var brända av tårar.

Jag måste erfara all smärta, granska den och lämna över bitterhet som jag fortfarande bar på. Jag upplevde också några familjerelaterade smärtor men jag visste att de smärtorna hade en andlig rot och inte hade något att göra med maten som jag var allergisk mot. Jag lever i ett löfte från Gud om att jag kan äta allt som står på hans meny och jag behöver inte längre oroa mig för allergiska reaktioner.

Gud är så god mot mig och jag kunde direkt sätta smärtan i samband med de tillfällen som minnena kom tillbaka. Det var minnen som jag inte ens kom ihåg att jag hade tagit upp under tiden jag pratade med Pastor John och Aina då vi gick igenom mitt förflutna och de förbannelser som jag hade dragit på mig.

Jag kom på att jag hade några djupa undertryckta trauman som hade sin rot i avvisande. Det var en man som rörde vid mig på ett olämpligt sätt i kyrkan när jag var 11 eller 12 år. Jag gick till min mamma men allt hon gjorde vara att tala om för mig att jag skulle hålla mig borta från honom. Hon gjorde inget för att tillrättavisa mannen och skydda andra från honom. Jag minns också att jag blev ofredad av en tjejkompis pappa.

Under denna tiden i livet visste jag att jag inte kunde tala om för mina föräldrar om vad som hände. Min pappa var trött på att engagera sig i sina döttrars angelägenheter. Jag minns att han sa till min syster en gång "Varför händer såna här saker er? Jag tror att ni påverkar det själva". Som ett resultat av det började jag att undertrycka dessa händelser eftersom jag inte hade någon som kunde hjälpa mig.

Jag kände mig äcklig och trodde att jag var ansvarig för att orsaka dessa händelser. Jag hade en sista upplevelse som var smärtsam en natt för några veckor sedan. Genom att använda pastor Johns erfarenheter av att hjälpa människor med avvisandeproblematik har jag ingen mer smärta.

Jag har börjat fråga Gud om att läka mig och att låta kvinnan jag var ämnad till att bli, komma fram. Jag hittade en låt "Han vet mitt namn". Jag har spelat den flera gånger och kommer på mig själv med att gråta och glädja mig. Tårarna bränner inte längre och en natt kramade Gud mig i en dröm och talade om för mig att han verkligen har saknat mig. Jag har aldrig haft en dröm som den förut och den var utan tvivel från honom.

Problem med avvisanden, tidiga trauman och bitterhet, tillhör nu det förflutna och jag har ingen mer smärta. Jag vet att jag har läkt eftersom jag inte har varit utan smärta så här länge på över 15 år. Smärtorna var som svår mensvärk som ibland höll mig sängliggande och dränerade mig på all energi.

Alla dessa år när jag försökte att komma på orsaken till mina problem. Alla pengar som jag la ut på speciell mat, dieter, enzymer och tester hos läkare. Jag är säker på att om du skulle nämna något så har jag garanterat testat det, bortsett från Gud. Jag äter nu i enlighet med Bibelns lagar och ingen matallergi hindrar mig längre. Det var väldigt problematiskt att laga mat, att äta med vänner och att gå på restaurang på grund av att jag behövde specialdiet. Hur som helst så är inte detta fallet längre.

Jag ber varje dag att Gud skall avslöja allt som är olöst inom mig. Jag har haft några synder och trauman som kom upp från det förflutna och pastor John och Aina har varit väldigt snälla som lärt oss att detta kommer att hända. Skulle en situation uppstå så är jag väl utrustad till att be mig igenom den tillsammans med Kristian och nå seger. Jag städar fortfarande upp och upptäcker att jag kommer närmare min Himmelske Fader varje dag.

Sedan jag har börjat med att titta tillbaka på det förflutna och ångra vad jag har gjort, är det en sådan välsignelse att det är värt alla läkande tårar som är tvungna att falla. Amen! Det bästa nu är att jag lär mig Satans bedrägeri och plan. Kristian och jag lägger fram och fångar varje tanke i lydnad för Kristus.

"Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi icke en strid efter köttet. Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen. Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad. Och när lydnaden fullt har kommit bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad." (2 Kor 10: 3-6)

Nu när jag får en tanke på avvisande, vet jag vad jag skall göra med den. Jag ber för alla er därute som lider. Ge ditt liv till Gud och se vad han kan och vill göra. Kontakta John S. Torell och tala om dina problem för honom, så att du kan få vägledning hur du kan bli frälst, frisatt ifrån onda andar och sedan få uppleva andedopet. Du kan nå honom på hans personliga e-mail: john.torell@gmail.com

Tillbaka till Svenska sidan