European American Evangelistic Crusades
Det Flammande Svärdet Förmaning att kämpa för vår tro – Judas 3
DANSEN RUNT GULDKALVEN – DEL 5 GULDKALVEN MOGNAR Av John S. Torell övers. Torbjörn Johansen

VET DU VARFÖR DU TROR SOM DU GÖR?

När de två orkanerna Rita and Katrina hade ödelagt Louisiana, Mississippi och delvis Alabama, fanns det hudratusentals bilar och lastbilar som hade blivit skadade av översvämningarna och  ansetts vara ute ur leken av försäkringsbolagen. Men det betydde inte slutet för dessa fordon. Uppköpare tog hand om dem, snyggade till dem och började sälja dem i andra delstater som begagnade bilar och man talade inte om för köpare att det var översvämningsdrabbade bilar. De som sålde fordonen inte bara gjorde i ordning dem, utan hade också på ett bedrägligt sätt skaffat nya papper till bilarna och gjort det väldigt svårt för en hugen spekulant att avgöra varifrån bilen kom. Det enda sättet var att titta under mattor och säten om det fanns några spår efter vattenskador.

Nu vill jag ställa en fråga till dig, om du tänker köpa en begagnad bil eller lastbil; är det inte viktigt att veta var fordonet kommer från och vad det varit med om, med andra ord, dess historia? Vi kan alla svaret: MYCKET VIKTIGT! Då blir min nästa fråga, “Varför är det viktigt?” Svaret är, att om du köper översvämningsdrabbad bil, kommer den att lägga av förr eller senare och kosta mycket pengar att reparera; det sista du behöver är väl dyrbara reparationsräkningar.

Vi skall nu gå över till ditt kristna liv. Många (amerikaner) använder Scofield-Bibeln, och vad som än är tryckt i marginalen i den Bibeln har blivit en del av ditt system av kristna grundsatser medan du läst den. Andra har blivit dispensationalister utan att veta varför. Det hände mig.

Som kristna tycker vi synd om mormonerna, Jehovas Vittnen och muslimerna eftersom de använder sig av människoläror, av människor som när de levde på jorden var oärliga, lögnare och tjuvar, etc. och vi försöker genom dokumentation visa dessa människor att ledarna som utvecklade dessa religioner var onda män och bedragare. Och vi vet alla hur bra folk i dessa religioner svarar oss. De blir arga och säger mer eller mindre till oss, “Förvirra oss inte med fakta.”

Ändå sitter kristna i samma båt. Vi lever på våra traditioner och ifrågasätter aldrig var en särskild doktrin (lärosats) som vi tror på kommer ifrån, vem som utvecklade den och vem den personen var. Så även om jag är född på nytt, kan jag tänkas tro på ting som inte är sanning.

Falska  doktriner skapar problem på jorden: sjukdom, andefattighet, torftig tro, ingen frukt, och när du dör och står framför Jesus vid den yttersta domen och skall få din belöning har du skapat stora andliga förluster, bara därför att du inte undersökte vilka som har utformat dina lärosatser. Så synd.

Min motivation för att skriva dessa nyhetsbrev är att avslöja bedrägerier och få folk att gå tillbaka till vanlig enkel tro på Bibeln och dess sanningar, som är tillgängliga för oss alla om vi läser King James Bible (Bibeln 1917 för oss i Sverige) med ett öppet sinne. Låt oss nu fortsätta vårt sökande efter sanning.

DARBY’S MAN I AMERIKA

Judiska ledare på 1850-talet visste att USA skulle bli ledande i ekonomi, näringsliv, utbildning och militär makt i framtiden. De visste också att den kristna kyrkans tillväxt slutligen skulle byta land från England till Amerika. Därför ville de nå "hissen på bottenvåningen" och ha sitt folk och sina läror på plats för att kunna ta kontroll över den kristna kyrkans blomstring i Amerika, och försäkra sig om att den från första början hade lärosatserna förankrade i dispensationalismen och ett starkt stöd för den judiska sioniströrelsen.

Judendomens ledare arbetar inte bara i köttet, de är också ledda av sin fader, Djävulen.

"Men nu stån I efter att döda mig, en man som har sagt eder sanningen, såsom jag har hört den av Gud. Så handlade icke Abraham.

Nej, I gören eder faders gärningar." De sade till honom: "Vi äro icke födda i äktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan."

Jesus svarade dem: "Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig själv, utan det är han som har sänt mig.

Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke 'stån ut med' att höra på mitt ord.

I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader." Joh. 8:37-44

Jag tvivlar inte på att Djävulen visste att Förenta Staterna i en framtida värld skulle bli världens mäktigaste nation och att landet skulle dominera världen på alla männisolivets områden.

För att Djävulen skulle kunna kontrollera den kristna tron, måste han hitta någon med dålig karaktär, som var girig efter pengar, makt och berömmelse, som var villig att ljuga och bedra när det var nödvändigt. Han fann sina falska lärare, som Joseph Smith, Charles Taze Russell och en rad andra,  men mannen som kunde infiltrera den genuint kristna tron måste vara av ett bättre slag, men dock villig att kompromissa med Djävulens krafter. Djävulen och det judiska ledarskapet hittade den mannen, Cyrus Ingerson Scofield (1843-1921).

SCOFIELD'S LIV

Jag skall inte öda en massa tid på detaljer om Scofields liv, då det finns utmärkta biografier som visar hur han levde och vad han gjorde. Vår bokaffär har en bok som är relevant och jag tror att kristna i hela världen borde läsa denna bok för att bättre förstå baptist- och pingstkyrkans läror. Boken är skriven av Joseph M. Canfield och heter, The Incredible Scofield and His Book. Jag tror också att vi för närvarande är den enda församlingen som säljer en mini-biografi om Mr. Canfield (vänster), som Mr. Canfield själv försett oss med. Han och jag har samtalat i telefon en rad gånger och jag har fått äran av att tala med en kristen som kämpade den goda kampen under hela 1900-talet och som hade tillgång till händelseförlopp, människor och platser långt före min tid i Förenta Staterna.

SCOFIELD'S UNGA ÅR

Han föddes i Michigan den 19 augusti 1843. Hans mor återhämtade sig aldrig från hans födsel och dog i november det året. Cyrus (höger) hade fyra systrar som var 17, 15, 8 och 3 år när han själv föddes. Efter ett tag gifte fadern om sig. Hans föräldrar var medlemmar i Congregational Church. Det är intressant att se att anti-frimurarrörelsen var stark i hans område under Cyrus tidiga år och att han måste ha hört om detta redan som barn.

När hans systrar gifte sig, flyttade de till olika platser. Hans syster Emeline bodde i St. Louis, Missouri. Laura flyttade med sin man till Tennessee. När hans styvmor hade dött, gifte fadern om sig en andra gång och Cyrus togs om hand av sin syster Laura och hennes man. Han hade planer på att gå på college, men när inbördeskriget bröt ut 1861, bestämde sig Cyrus för att gå in vid armén på sydstatssidan, fast han bara var 17-18 år. Märkligt nog var Cyrus född och uppvuxen i Nordstaterna, och hade bara bott en kortare tid i Södern, men ändå tvekade han inte när han anmälde sig till sydsidan för att kriga mot nordstaterna. Han blev soldat i det sjunde regementet, Tennessees infanteri.

I juli 1862 skickade Cyrus ett brev till sekreteraren i sydstatsarmén och begärde att få sluta, då han faktiskt var född i Michigan, att hans far fortfarande bodde där, och att han gick in i armén som underårig, och bara bott där tillfälligt, hos sin syster. Han skrev också att hans hälsa hade försvagats eftersom hans regemente hade varit med i flera slag. Inte förrän den 26 september 1862, efter en serie blodiga slag, fick han avsked och litet pengar så han kunde ta sig tillbaka till Tennessee och sin syster. Men saken ligger i dunkel och Cyrus uttalade aldrig offentligt var han tillbringade de nästa fyra åren, innan han dök upp i St. Louis den 21 september 1866. 

ST. LOUIS 1865

Det är intressant att notera att staden St. Louis hölls av unionsstyrkor under hela inbördeskriget  och tjänade som en militärbas för unionen. När inbördeskriget var slut, var staden ett centrum för pälshandel, en industri som dominerades av fransmännen, särskilt familjen Choteau. Frankrike var vid denna tid styrt av Napoleon III som hade fört tillbaka landet till societetslivet. Frankrike var också centrum för Rothschilds bankdynasti och även Illuminati's frimurarloger. Paris hade fått en ledande roll i le haute couture, och genom franska förbindelser blev St. Louis  "modestaden" i det forna Förenta Staterna. Den var ett jäktigt nav för mode, politik, brottslighet, spelverksamhet och snabba pengar. Det var i denna stad som Cyrus började sitt civila liv efter kriget.

Cyrus svåger, Sylvester Papin, var president för St. Louis Board of Assessors ("kommunen"). Papin säkrade en position åt Cyrus på sitt eget kontor, där han personligen kunde träna honom i yrket som jurist. Medan han arbetade i kommunen, blev Cyrus van vid saker som att begära anslag, sluta avtal och skriva överlåtelser.

Medan Cyrus umgicks med de franska familjerna i staden under finare middagar, dansaftnar etc. träffade han en ung fransk kvinna som hette Leontine Cerre. Hon föddes1847 och var bara 18 år gammal när hon träffade Cyrus. Hennes anfäder kom från den kanadensiska staden Montreal. Kort därefter blev de förlovade och gifte sig den 21 september 1866. Eftersom Leontine var katolik, och Cyrus inte var det, hölls bröllopsceremonin framför en fredsdomare.

År 1867 föddes deras första dotter, Abigail, och 1869 föddes en andra dotter, som fick namnet  Marie Helen. Samma år flyttade familjen Scofield till Atchison, Kansas.

ÅREN I KANSAS

Medan jag studerat Cyrus Scofield's liv, sticker en sak ut – den ledning som denne man fick när han snubblade fram i livet efter inbördeskrigets ödeläggelse. Det fanns en satanisk ledning och en mänsklig ledning.

Den mänskliga ledningen ser vi i det faktum att Cyrus hade råd med en rik mans hushåll. Akter från U.S. census av 1870 visar oss att Cyrus, Leontine och deras två döttrar inte var ensamma i huset. I samma hus fanns även Henry Cerre, Leontines 19-årige bror, ett irländskt hembiträde, Catharine McGuire, ålder 36, och Mary Brice, en tioårig svart flicka, skriven som tjänsteflicka.

I föregående nyhetsbrev har jag skrivit om hur den amerikanska ekonomin vid denna tid tecknat avtal med bankerna och att dessa år var mycket svåra för det amerikanska folket. Ändå kunde Cyrus föda en svåger och sörja för två tjänarinnor, en fru som var hemma, och själv undergick han utbildning till advokat. Frågan man ställer sig är: Varifrån fick Cyrus sina pengar? Var det från sina franska förbindelser, eller vilka var det som stödde Cyrus i väntan på tjänster längre fram i tiden? 

I Kansas kämpade man både före och efter inbördeskriget om landrättigheter. Ursprungligen var  landområdena tagna av bosättare, som helt enkelt slog sig ner på de områden som inte var ockuperade före dem, där byggde de hus och ladugårdar. Ett fall var Regis Loisel, som hade ett spanskt landområde på ca 38 000 acres. År 1858 bekräftade kongressen att hon ägde det. Cyrus blev inblandad i detta fall, då hans fru hade vissa rättigheter där, och han valde John J. Ingalls (höger) som representant, en judisk New Englandsjurist som hade bosatt sig i Kansas och arbetade med honom i fallet. Ingalls hade blivit senator år 1861. Enligt Mr. Canfield var det Ingalls som understödde Cyrus så han kunde få legitimation som advokat, och senare blev han medlem av Ingalls' avdvokatfirma.

År 1871, valdes Cyrus till representant för legislaturen i Kansas i en period av ett år. Scofield anslöts till kommittén för lagar och blev även dess styrelseordförande. Under denna tid av livlig politisk verksamhet, sökte Cyrus även till domstolen, som också det var ett “landskontor.”

I juni 1872 födde Leontine en son, Guy Sylvester, som dog två år senare under 1874.

Det politiska klimatet i Kansas under valet 1872 gick hett till och partierna och deras kandidater använde sig alla av "smutsiga trick" för att ta ledningen. Vid denna tid valdes senatorer av lagstiftarna, inte genom allmän omröstning. Samuel C. Pomeroy (höger) var aktuell till återval, efter att ha varit senator i tolv år. Ledarna i det republikanska partiet ville inte att Pomeroy skulle bli återvald. Cyrus befann sig i mitt i denna strid, och Pomeroy använde sin makt till att blockera Scofield från att bli nominerad i det 4^:de distriktet, som han skulle representera. Scofield beslöt att ställa upp i ett annat distrikt, Nemaha County, och använda Seneca som bas. Att han inte bodde i Nemaha County bekymrade inte Scofield, och när valet inträffade 1872, blev han vald för att han var en liberal republikan.

När de lagstiftandes församling sammanträdde i januari 1873, bröt det ut en fruktansvärd strid eftersom Pomeroy hade många personliga fiender. Scofield spelade en av huvudrollerna i striden mot Pomeroy. Scofield såg till att hans gamle vän Ingalls blev vald, som redan då var vald till delstaten Kansas' senator.

Ingen av dessa politiker var moraliskt oantastliga; mutor och utbyten av tjänster var vanliga, och Cyrus Scofield var en mästare på allt sådant.

INGALLS BETALAR TILLBAKA

Politiker belönar sina vänner och försöker skada sina fiender. John J. Ingalls satt i Förenta Staternas senat i tre omgångar. Kort efter han hade tagit plats där, presenterade Ingalls en rekommendation för president Grant där han rekommenderade att Scofield skulle få posten som Förenta Staternas chefsjurist i Kansas. President Grant godkände denna förfrågan och  utnämnde Scofield till ämbetet som chefsjurist i Kansas.

Cyrus avstod från sin position som senator och svor domareden den 8 juni, 1873. Han ljög utan dröjsmål under förfarandet, när han påstod att han aldrig burit vapen mot Förenta Staterna och att han aldrig gett sitt stöd på något sätt till partier som var fientliga till landets regering. Detta var förstås en oerhörd lögn, eftersom Cyrus hade varit soldat i sydstatsarmén, och varit med om ett regelrätt krig emot Förenta Staterna.

Det börjar nu stå klart att den unge, 29-årige Cyrus hade fått knuffar mot högre höjder i sin karriär genom s.k. "handläggare," som hade sina egna planer för den "förnuftige" advokaten som blivit politiker. Därför oroade sig inte Scofield för att han gjorde mened, ty han hade vänner på högt uppsatta platser. 

Scofield kunde bara behålla jobbet som chefsjurist i sex månader. Ex-senatorn Pomeroy hade åtal att vänta, men han fortsatte med sina mutor genom att ge Scofield pengar för att få honom att släppa åtalet. Nu rörde det sig på flera ställen; tidningsrapporter om järnvägsbolag och nybyggare i Kansas hade blivit utsatta för utpressning av de två "kompisarna," för att de skulle kunna fortsätta sin business och behålla fastigheter och mark. Plötsligt, den 20 december 1873, tog Scofield avsked från sin federala position.

Nu hände något underligt, Scofield försvann i tre år och det finns inga officiella register på vad han gjorde och var han bodde. Enligt vad det står i tidningar från tiden, sändes han till Kanada av sina politiska handläggare i Kansas, tills saker och ting hade lugnat ner sig nog för att han skulle kunna återvända till Förenta Staterna.

Scofield övergav sin familj vid denna tid och lämnade dem åt deras eget öde.

TAGA OCH BEDRAGA

Från 1877 finns ett register som nämner för oss att Scofield har flyttat tillbaka till St. Louis. Nu lånade Cyrus pengar genom att använda bankväxlar som gjordes giltiga med hjälp av hans syster, Emeline E. Papin, och en C.F. Betts. Cyrus hade begagnat sig av en växel på 200 dollar (ca 10 000 dollar i dagens penningvärde), och det hade gått 60 dagar när den som hade fått växeln, Jephtha H. Simpson, försökte få ut beloppet på den, jämte den överenskomna räntan på 10%, men banken vägrade att lösa in växeln.

Scofield's kontor var naturligtvis stängt och han hade inte uppgivit någon adress. När  fallet gick till domstol klargjordes det att Cyrus använt sin systers namn och förfalskat hennes signaturer. I enlighet med det stämdes Cyrus för en rad brott; han hade använt olagliga växlar och förfalskat namnteckningar för att skaffa sig pengar.

Kristna dispensationalister har försökt förklara bort Cyrus liv åren 1877-1878, genom att hävda att han var en framgångsrik jurist när han "blev kristen" 1878. Sanningen är att Cyrus Scofield hade övergivit sin fru och två döttrar och betalade sitt leverne genom bedrägerier och falska papper.

Mormonska "handläggare" har rensat upp i Joseph Smith's historia, och på liknande sätt får ledare inom fundamentala kristna cirklar erkänna sig skyldiga till att de har gått samma väg när det gäller Cyrus Scofield. Domstols- och tidningsregister och även fängelseregister, visar att  Cyrus levde utanför lagen och brukade sin skicklighet som före detta jurist till att föra folk bakom ljuset. Men Cyrus hade “handläggare” som kom till hans räddning. Den 6 november 1879 lade en appellationsdomstol ner åtalet för bedrägeri mot Scofield. En fällande dom hade kunnat ge honom fängelse, om fallet inte hade tystats ner.

Enligt observationer som folk som levde på den tiden och kände Scofield, var han allmänt känd som alkoholist. Det var 1879 som Scofield “blev religiös.”

CYRUS SCOFIELD BLIR FRÄLST I EN FÄNGELSECELL

Han var nu 36 år och hade kämpat som soldat för Södern under inbördeskriget, utbildat sig till jurist, suttit en period som vald politiker, hade varit en Förenta Staternas chefsjurister i sex månader, var gift och hade tre barn och hade levt de senaste åren som en manschettförbrytare. Nu hävdade han att han hade tagit emot Jesus Kristus som sin Frälsare.

För att bättre förstå Cyrus moraliska karaktär, vill jag citera ur tidningen "The Daily Capital," Topeka, Kansas den 27 augusti 1881. Citat:

“CYRUS I. SCOFIELD I ROLLEN SOM FÖRSAMLINGSHERDE”

“Cyrus I. Scofield, från Kansas, jurist, politiker och egentligen bluffmakare, har dykt upp igen och lovar att ännu en gång uppta kring sig den ökändhetens gloria som har gjort honom så betydelsefull i det förflutna. Det Kansas erfor av denne ädle skojare,  var att han för fyra år sedan, efter en serie av svikna förtroendeuppdrag och bedrägerier, lämnade delstaten och tog sin tillflykt till Kanada. En tid höll han sig gömd med annan identitet, ingen hörde av honom förrän på senare år då han dök upp i St. Louis, där han hade en rik syster som var änka och i sak hade stigit fram och rätat ut Cyrus små dumma misstag genom att vara rundhänt med pengar. Men under det sista året utförde Cyrus en serie skumraskaffärer i St. Louis, vilka inte kunde avfärdas så smidigt, och den felande unge mannen blev tvungen att dröja i St. Louis fängelse i sex månader.

“Bland de skamliga gärningar som karaktäriserade hans karriär, var en av dem särskilt ond, som vi personligen har erfarit. Kort efter att han rest från Kansas, lämnande sin fru och två barn beroende av sin svärmor, skrev han till sin fru att han hade möjlighet att investera 1 300 dollar av hennes mors pengar, allt hon hade, på ett sätt som skulle ge henne mycket i ränta. Efter smärre korrespondens sände han dem en inteckningshandling, skriven och undertecknad av en Chas. Best, som föregav sig inneha värdefull egendom i  St. Louis. Pengarna sändes till honom. Efteråt fann man att breven var förfalskningar och någon person med namnet Charles Best existerade inte, och egendomarna bara fiktiva.” Slut citat.

Medan Cyrus var inlåst, fanns det kvinnor som höll kristna möten i fängelset. Cyrus hörde dem och bekände sin tro på Gud. Därefter började han studera böcker av John Darby (höger), grundaren av Plymouth-Bröderna, och tog till sig Darby’s teologi med uppryckandet och den trängande nöden att judarna kommer tillbaka till Israel som främsta kännetecken.

ETT NYTT YRKE

Scofield var med i kyrkan från det han släpptes ur fängelset och han blev kvar där till sin död. Jag hyser inga tvivel om att Ingalls, den judiske juristen och senatorn, hade informerat sina judiska huvudmän att Scofield skulle vara den perfekta kandidaten för att utveckla falska läror och tränga sig in i fundamentala kristna frikyrkor och samfund. Allt som behövdes var de rätta "handläggarna," och pengar därtill.

Leontine och döttrarna passade inte in i Scofield's liv då hon var katolik, och de två flickorna hade blivit fostrade i den katolska tron. Vid den här tiden ansågs skilsmässa som en svår synd, och att inte se efter sin familj ansågs som särskilt dåligt. Därför svepte "handläggarna" en "filt" över hans fru och officiellt var Cyrus ungkarl. Då och då skickade han småsummor till frun och döttrarna, men det blev sporadiskt och Leontine jobbade i affär för att skaffa dem levebröd. När Leontine slutligen lade in om skilsmässa och sanningen om äktenskapet kom ut, tystades detta effektivt ner av Scofield's handläggare, och det skrevs inte mycket om det.

Bara en enda större biografi om Scofield's liv har skrivits: “The Life Story of C.I. Scofield” av Charles G. Trumbull, 1920. Biografin är en officiell "vit-tvätt" för att framtida generationer som inte har tillgång till historiska fakta skall tro på denne "handläggare."

Fängelseversionen av Scofield's omvändelse var inte god nog, och en bättre version kokades ihop i Trumbulls bok. Här befann sig Scofield på sin lagfirma i St. Louis när Tom McPheeters kom in, och under ett affärssamtal undrade Tom varför Cyrus inte var en kristen. Efter en skarp diskussion gick Cyrus med på att acceptera Frälsaren och de två männen knäböjde på kontoret och bad.

Det faktum att Scofield inte hade någon lagfirma vid den tid som denna stora händelse skulle ha inträffat stoppade inte Trumbull, och därför har denna lögn upprepats länge och ofta nog, så att fundamentala kristna alltid har trott att detta är sant. 

I sin bok, The Incredible Scofield and His Book, gör författaren Joseph Canfield detta uttalande på sidan 64:

“Det mycket plötsliga undertryckandet av de kriminella anklagelserna utan påföljder visar att Scofield's karriär var i händerna på någon med en myndighet som varken Ingalls, Pomeroy, eller klanen Choteau hade. Men karriären var av det slaget att Leontine, den katolska hustrun, måste försvinna."

Det är också relevant att nämna att de kristnas leverne efter år 1980 har fläckats av skandaler, och deras tolerans för synd har ökat till den grad, att bara någon har blivit "rehabiliterad," så spelar det ingen roll vad han har gjort i det förflutna. Det omoraliska beteendet av pastorer som Rex Humbard, Morris Cerullo och Oral Roberts (ekonomiska oegentligheter), av Jim Bakker och Jimmy Swaggart (sexuell omoral), Ted Haggard, Roberts Liardon och Paul Crouch (utsvävande homosexualitet) och Benny Hinn, som river åt sig från fårahjorden, har gjort de kristna i USA så cyniska att de inte bryr sig mera.

Därför behöver charlataner med kriminell bakgrund, som profeten Muhammed, Joseph Smith och Cyrus Scofield inte stå för vad de har gjort inför dagens människor; det hände för så länge sedan och attityden blir “Vem vet vad som är sanning av det där ändå?” Dessa mäns skrifter används för att leda miljoner vilse och till helvetet, men det förstår inte "vanligt" folk. Skolorna och urvattnade predikningar har förslöat massor av människor så de inte har någon urskiljning.

Morris Cerullo	Oral Roberts	Jim Bakker
Jimmy Swaggart	Ted Haggard	Paul Crouch

SCOFIELD PRESSAS IN I ETT ANDLIGT ÄMBETE

Det var den Presbyterianske pastorn James H. Brookes från Walnut Street Presbyterian Church i St. Louis som blev Scofield's “teologiske handläggare.”  Brookes föddes 1830 och dog 1897. När han började utbilda Scofield var han 49 år. Brookes hade träffa Darby in person medan Darby reste runt i USA fram till 1877, och han blev en anhängare av den teologi som utvecklats av den judiske jesuitprästen Lacunza, som vidareutvecklades av Darby. Brookes var också viktig för det som kom att kallas "Niagara Bible Conferences."

I Canfield’s bok om Scofield hade jag läst om Niagara Bible Conferences, men jag hade ingen historisk kunskap om dessa konferenser alls. När jag forskade i det blev jag smärtsamt medveten om hur grund min kunskap vid seminariet var, när jag studerade i tre år för graden Master of Divinity. Jag förstår nu att jag mellan 1969-73 fick lära mig vad sydstatsbaptisterna (SBC) ville att jag skulle lära mig, men de utelämnade stora historiska områden som det inte var bekvämt för SBC att deras pastorer kände till. Till min stora besvikelse, förstod jag att det fanns stora hål i mitt kunnande i historia och ju mer jag grävde, ju mer förstod jag att jag inte visste. Innan vi fortsätter med Scofield's öde, måste  vi titta litet på Niagara Bible Conferences, därför att de spelade en så stor roll i utvecklingen av Lacunza's doktriner.

BIBELKONFERENSERNA VID NIAGARA

På den tiden när konferenserna hölls fanns ingen radio eller television och inga audio- och videokassetter. Nyheter och undervisningsskrifter med teologi och lärosatser etc. spreds genom tidningar, böcker, traktater och predikanter. Därför var en konferens en mycket värdefull tillgång för en person eller en grupp som ville sälja någon produkt eller nya idéer.

Ledare från hela landet och andra länder brukade komma och diskutera och byta sina idéer, och sedan återvända till den plats de kom ifrån och lämnade vidare det de just hade lärt sig. Det är extremt viktigt för oss på 2000-talet att veta om, att de flesta i USA efter inbördeskriget var läskunniga, och att vanligt folk brukade läsa, och sedan diskutera vad de hade läst.

Detta kanske ter sig underligt för den generation som lever idag, när teven har blivit det främsta läromedlet och man inte har ordförråd nog och förmåga att ta till sig text, tänka, och förstå det som presenteras.

Jag är medveten om att mina nyhetsbrev endast läses av några få, som har förmågan att läsa och även kan förstå det de läser.

Tillbaka till konferenserna; de hölls alltså i Niagara-on-the-Lake, Ontario,  som låg ca 10 mil från Niagarafallen. Där fanns ett hotell som kallades “Queen’s Royal Hotel,” men även kost och logi i samhället. Brookes beskrev platsen som mycket vackert belägen med konferenslokalen vänd mot Ontariosjön och Niagarafloden, omgiven av gröna träd, och avskild från bullret i världen.

Som jag har sagt i mina förra brev hade undervisning om profetisk tolkning blivit mycket populär på Förenta Staternas östkust och dessa flammor hade underblåsts av William Miller (sjundedagsadventisternas grundare). Senare, när han hade förutsagt Kristi andra tillkommelse och inget hade hänt, togs facklan över av Ellen G. White. I denna “soppa,” måste man också nämna Joseph Smith, mormonkyrkans grundare och efter inbördeskriget Charles Taze Russell, grundare av Jehovas vittnen. Starka kryddor i denna soppa stod  John Darby för, som reste runt i Förenta Staterna och omvände pastorer till Lacunza's doktrin.

Brookes hade blivit en hängiven lärjunge till Darby och jobbade hårt med att sprida Lacunza's doktrin. Andra soppmakare var t.ex. judiska rabbiner, judiska sionister, judiska banker och affärsmän. De jobbade hårt på att lägga grunden för en judisk stat i Palestina, och visste att om de inte kunde skaffa sig stöd av de kristna för en judisk stat, skulle det vara svårt för dem att fortsätta verka för det målet.

William Miller	Ellen G. White	Joseph Smith	Charles Taze Russell

År 1875 möttes flera framstående kristna ledare för att bedja och diskutera profetian utanför Chicago. Bland dem fanns Phillip P. Bliss (sångförfattare som dog 1876, höger), N.W. West, James H. Brookes och Flemming H. Revell. Revell var en skeppsbyggare som hade emigrerat från England 1849, vars dotter Emma gifte sig med Dwight. L. Moody 1862, och vars son Flemming Revell, Jr. var ägare till det största förlagshuset i USA.

Vi förstår nu att de målmedvetna män som spred dispensationalismen in i den allmänna kristenheten, bar på en smittsam andlig sjukdom; den återfanns bland de betydelsefullaste kristna ledarna vid denna tid och infekterade det kristna flertalet med hjälp av den så kallade Lacunzadoktrinen.

Brookes utvidgade konferensen de följande åren, och 1876 närvarade bland andra pastor Adoniram Judson Gordon (höger), en baptistherde from Boston, H. M. Parsons och Pastor William J. Erdman (presbyterianer). Detta möte hölls i Swampscott, Massachusetts, och kallades "De Troendes Möte."

År 1877 hölls den årliga sammankomsten i Watkins Cover, New York. Sedan höll man möten i Clifton Springs, New York i tre år. Konferensen flyttades senare till Old Orchard, Maine, och vidare till Mackinac Island i norra Michigan. Följande år flyttades mötena till Niagara-on-the-Lake, och omdöptes sedan till Niagara Bible Conference. Niagarakonferenserna varade från 1883 till 1897.

Dessa konferenser drog till sig några av de mest välkända kristna ledarna på den tiden. Det var där den fundamentala rörelsen föddes och stadfästes, och detta har format det kristna landskapet i Förenta Staterna och lagt grunden för premillennialismen, som är de kristna sionisternas grund.

Man bör här peka ut att de flesta talare på dessa konferenser var ärliga, goda kristna med nitälskan för Guds Ord. De predikningar som hölls, handlade i regel om kristen lära, den Helige Ande, Bibeln, mission och profetian.

Grundaren av inlandsmissionen i Kina, J. Hudson Taylor (höger), talade och umgicks liksom andra. Men det var Brookes och Scofield som framlade den falska kristna lära som idag är djupt rotad, inte bara i fundamentala kretsar, utan även pingströrelsen och de evangeliska samfunden.

MAXIMAL EXPONERING

De predikanter som deltog i dessa konferenser byggde stora församlingar och samfund i USA, och förstärkte dem med bibelskolor, böcker och traktater. Låt mig nämna några: A.D. Gordon grundlade Boston Missionary Training School, som senare förvandlades till Gordon College & Divinity School. Gordon deltog i sammanställningen av två olika psalmböcker och skrev frälsningssånger; den mest kända är "My Jesus I Love Thee.”

D. L. Moody (höger) var en världskänd evangelist som råkade ut för Scofield's doktriner, som vi kommer in på senare. Moody var den som organiserade de s.k. Northfieldkonferenserna i Massachusetts. Före inbördeskriget grundlade han Young Men’s Christian Association (YMCA, i Sverige: KFUM); startade Moody Bible Institute i Chicago, Bible Institute of Los Angeles (BIOLA) och var ansvarig för driften av det stora Revell Publishing House.

En rad andra pastorer startade bibelskolor, universitet, högskolor etc. Alla som  läste deras material, böcker och annat blev 'höga' på Lacunzadoktrinerna och dessutom fullfjädrade sionister. På mindre än 65 år hade de pengar som de judiska bankirerna lagt ner i kristna kyrkor burit frukt, och staten Israel kom till år 1948.

År 2007 finns det inte kvar några större kristna förlag i Förenta Staterna, de har alla köpts upp av judiska uppköpare, och dessa förlag spottar dels ut pornografi och skräplitteratur, men säljer även kristna böcker, psalmböcker och musiknoter. Men ingen kristen författare får publicera sig på ett välkänt kristet förlag, om han inte är en auktoriserad kristen sionist.

Om man kritiserar staten Israel blir man stämplad som “antisemitisk” och detta leder ofta till ekonomisk undergång eftersom få vågar köpa något som har den stämpeln, befogat, eller ej. De judiska ledarna kontrollerar numera allt helt öppet, medan de på 1880-talet tvingades leva i skuggan.

Var så säker, de judiska bankirerna och investerarna har inga problem med att investera enorma summor i kristna samfund så länge de kristna rättar sig efter dem och är användbara för sioniströrelsen. Samma gäller politik : varje viktigare politisk kandidat till presidentposten i USA gör en "pilgrimsfärd" till Hollywood för att leta upp en donator bland de judiska hollywoodmogulerna. För att bli kvalificerad för en donation från de rika och berömda, måste man bekänna offentligt att man stöder staten Israel, oavsett vad som händer där. Är man politiskt korrekt så måste man begå ed på att vad än Israel gör, har de alltid rätt.

Majoriteten av pastorer 2007 som tror på ett pre-tribulationellt uppryckande och lär ut dispensationalismen är goda människor, födda på nytt och vill gärna evangelisera världen, med undantag av det judiska folket. De är uppriktiga, men har blivit förblindade av de misstag i läran de predikar. En sådan pastor är Joseph R. Chambers, en god vän till mig. Under årens lopp har vi samtalat rätt ofta i telefon och vi byter material. Pastor Chambers (vänster) är en f.d. pastor i Assembly of God som lämnade samfundet därför att han kände att de hade blivit för liberala i sin bedömning av synd. Chambers predikar helgelse och arbetar ivrigt för Jesus. Han är pastor för Paw Creek Ministries i Charlotte, North Carolina. För många år sedan råkade han ta för sig en bit av Scofield's undervisning och jag tror att han gjorde samma fel som jag, att inte undersöka vem Scofield var och hur dispensationalismen kom till. Kommer Chambers att ändra sig och inse sanningen? Troligen inte, han har redan bestämt vad som är sant och kommer att dö som dispensationalist. Gör det honom till en skurk? Absolut inte, men han kommer att korrigeras i Kristi Domstol och en del av hans belöning uteblir, eftersom han är ansvarig för att ha sänt judar till helvetet då han har undanhållit dem evangeliet, och för att han tror på två förbund. Jag tror att pastor Chambers kommer att fälla många tårar när han står inför den Stora Vita Tronen och hör judarna klaga när de döms till den Brinnande Sjön.

SCOFIELD TVÄTTAS VIT

Enligt Trumbull’s biografi hade Cyrus Scofield 1879 ingen bibelkunskap, och när det gäller kristen historia, arkeologi etc., var han totalt obildad. Han hade levt som soldat, politiker, skum jurist, och som ett fyllo. Att tänka sig att denne man skulle bli en känd 'bibelforskare' och producera en studiebibel, som skulle leda de flesta kristna i USA fel i över 125 år borde varit otänkbart, men så skedde.

Vi gör narr av mormonerna, som följer en hästtjuv, lögnare och bigamist; vi gör narr av muslimerna som blir självmordsbombare och följer en tjuv, lögnare och mördare.

Men varför inte göra narr av oss själva, för att vi följer en  brännvinsadvokat, lögnare och bigamist? Han gav ju sig själv titeln  “doktor i teologi,” hävdade att han var forskare i grekiska och gav sig ut för att vara kvalificerad för att rätt uttolka Guds Ord.

Brookes blev Scofield’s handläggare och kunde kollra bort de främsta kristna ledarna år 1883 och få dem till att tro att Cyrus Scofield var "en Guds gåva." Detta var vad som hände:

Dwight L. Moody ledde en evangelisk kampanj i  St. Louis 1879-80 och Cyrus var frivilligarbetare där. Kampanjen slutade i april 1880. Frågan infinner sig, hur kunde Cyrus få ett levebröd under dessa månader? Trumbull försöker i sin biografi visa att Cyrus fortfarande hade en lagfirma men det finns inga bevis på det.

Pastor Brookes använde lång tid på att lära upp Cyrus i dispensationalismens doktriner och han lärde honom väl. Men istället för att gå i kyrkan där Brookes var pastor, blev Cyrus medlem i Pilgrim Congregational Church i St. Louis i juli 1880.

Pastorn i denna kyrka, Dr. C.C. Goodell, som Pastor Brookes personligen var vän till, hade samma syn på profetian som han. Familjen Scofield hade varit medlemmar i hundra år i detta mycket liberalteologiska samfund, och Cyrus vände åter till sina rötter.

En månad senare blev Cyrus sekreterare för KFUM i St. Louis, och vi måste komma ihåg att denna starkt fundamentalistiska organisation grundades av Dwight. L. Moody för att vinna unga män för Kristus.

Cyrus höll nu på att bygga upp sin kristna credo, och började med ett arbete där järnvägsarbetare som växlade tåg i city skulle vinnas, men han fick även tid över för att supa med järnvägsmännen, spela och besöka prostituerade. Enligt historiska källor vann Cyrus inte många för Kristus när han var bland dessa män.

När han varit "frälst" mindre än två år, utfärdade St. Louis Association of the Congregational Church en “Licens att predika” för Cyrus. Han bildade genast Hyde Park Congregational Church i St. Louis, där han blev pastor. När han varit det i mindre än två år, rekommenderade samfundsledarna honom när han ville bli pastor i en Congregational-kyrka i Dallas.

Hittills hade Cyrus ingen formell teologisk utbildning, bara vad han hade lärt sig i arbetet som pastor. Han var känd för att vara smord i munnen som jurist och därför kunde han avlägga predikningar för medlemmar i kyrkan utan att någon märkte något eftersom de inte var födda på nytt.

För att kunna paketera och sälja Cyrus till fundamentala kristna, publicerades artiklar i tidningarna om att han före sin omvändelse varit en hopplös drinkare, men att Kristus hade satt honom fri och att han nu var nykter och i brand för Herren. Artiklarna hade två syften; att allt han hade gjort före sin omvändelse skulle skyllas på hans drickande, och genom att visa att han nu hade blivit rättfärdig, skulle det få folk att hysa sympati för den före detta drinkaren.

DEN EFTERSATTA FRUN OCH BARNEN

När Cyrus tvingades avgå som chefsjurist 1874 slutade han understödja sin familj. I de nästa sju åren fick Leontine arbeta för uppehället till sig själv och de två döttrarna. Hon fick också litet pengar från sin mor. I juli 1881 skrev hon en skilsmässohandling som vann laga kraft samma månad. Cyrus lejde en advokat för att bemöta åtalet som rörde svår försummelse och övergivande av familj. Domstolen ställde sig på Leontine's sida, skilsmässan godkändes och hon fick vårdnaden om barnen. Cyrus fick besöksrättigheter men blev ådömd att betala underhåll i fortsättningen.

Men skilsmässan blev inte total och Leontine drog tillbaka sin ansökan. Det finns inget skrivet om varför. Rätten hade godtagit det och Cyrus och Leontine fortsatte att vara gifta på papperet.

Skilsmässoförhandlingar på den tiden var helt annorlunda än de nuvarande. För att kunna ta ut skilsmässa, måste bevis presenteras för rätten om det hade förekommit äktenskapsbrott, övergivanden, eller svåra övergrepp på parten. Detta fick till resultat att det var svårt att få skilsmässa, inte som idag, när skilsmässor godkänns på svaga grunder som t.ex. “irreparabla olikheter."

År 1882 flyttade Cyrus till Dallas för att bli pastor, och Leontine fick posten som bibliotekarie i staden Atchison och slutade sitt arbete som affärsbiträde på Gignac. Den 1 oktober 1883 ansökte hon åter om skilsmässa och rätten gav sitt medgivande den 8 oktober 1883. I yrkandet sades det att Cyrus inte var lämplig som vårdnadshavare till barnen, och de förbjöd honom att lägga sig i deras uppfostran.

Det är viktigt att märka att den kristna allmänheten vid denna tid inte visste att Cyrus hade en fru och två barn. Även hans skilsmässa hölls hemlig. Hade det funnits kännedom om dessa ting inom den kristna fundamentala rörelsen så skulle Cyrus fått det väldigt svårt att fortsätta som församlingsherde. Vi kan i detta se Cyrus' bedrägeri, och den kontroll som hans handläggare utövade på honom.

Om Cyrus hade varit en sann kristen och själavinnare, skulle han ha velat leda sin fru och sina barn till Kristus. Men i de historiska bevisen finner man att han bara var glad över att bli kvitt sin familj.

Leontine blev 88 år och dog den 6 november 1936. Hennes äldsta dotter, Abigail, dog när hon var 87, den 10 december 1957. Den yngre systern Helen gick bort den 27 februari 1958. Kvinnorna dog i den katolska tron och stod på god fot med den katolska kyrkan. Sannolikt hamnade de i helvetet. Varför gick Cyrus inte med evangeliet till sin egen familj? Frågan kommer att besvaras i domen vid den Stora Vita Tronen.

Om ledarna i den fundamentala rörelsen hade velat veta sanningen hade de god tid, då äktenskapet mellan Cyrus och Leontine belystes redan tidigt på 1900-talet. Men mycket få ansträngningar gjordes, eftersom ledarna ville behålla dessa hemligheter.

CYRUS FLYTTAR TILL DALLAS, TEXAS

First Congregational Church of Dallas, Texas sökte pastor och kallade Cyrus, som accepterade. Han kom till Dallas den19 augusti 1882, tre år efter sin "omvändelse" till kristendomen. Han hade fått all sin teologiska utbildning av pastor Brookes, vilket inbegrep intensiva studier av Darby’s skrifter. Vid den här tiden var Dallas mest en "kofösarstad," mestadels bestående av bönder med farmer och boskapskultur, med en befolkning på 10 000.

Kyrkan bildades 1877, medlemsantalet var då 17 personer. I början togs inte kyrkan väl emot i Dallas eftersom samfundet kom norrifrån och man ännu led av sviterna av inbördeskriget. Cyrus, som var en polerad politiker, begagnade sig av sina vitsord som soldat i sydstatsarmén för att folk skulle godta honom, även om han var pastor i en yankeekyrka.

Cyrus kopierade en teknik som använts av D. L. Moody och bjöd in folk efter varje gudstjänst med predikan. Den 22 oktober 1882 blev Cyrus' officiella position i församlingen spikad vid ett församlingsmöte, och han blev kallad retroaktivt till en ettårsperiod med början daterad till den 11 augusti samma år. Nio nya medlemmar togs in vid detta affärsmöte, då församlingen hade vuxit från 17 till 26 nya medlemmar på kort tid. I juni 1883 röstade kyrkan för att Scofield's lön skulle höjas till 1 500 dollar om året. I dagens valuta skulle det bli en lön på 40-50 dollar. Det var mycket med dåtidens mått mätt. Scofield flyttad nu sitt medlemskap från kyrkan i St. Louis till kyrkan i Dallas.

Ordination var viktigt för Scofield's handläggare när de filade på hans ansikte utåt. I Amerikas evangeliska cirklar fick en person normalt först licens till att bedriva sitt jobb som pastor, och sedan han tjänat i ett antal år och etablerat sig som en oförvitlig kristen, väl utbildad i de heliga Skrifterna, kallades en ordinationskommitté in, bestående av ordinerade pastorer från andra kyrkor (mestadels från det egna samfundet).

Kommittén sammanträder och kandidaten få många frågor om allt från teologi till moral. En kandidat som varit skild skulle aldrig ha godkänts 1883. Det var två personer närvarande vid ordinationsexamen som visste hur det låg till med Cyrus' familj, Cyrus själv och pastor C.C. Goodell från St. Louis. Ingen av dessa två yppade sin kunskap om skilsmässan till kommittén som ordinerade Cyrus den 18 oktober 1883.

I september 1883 flyttade en familj med två döttrar från delstaten Michigan till Dallas. Familjen förenade sig med den kyrka som Cyrus var pastor i, men det dröjde inte länge förrän Cyrus började uppvakta en av dessa döttrar, Hettie.  Det faktum att han själv fortfarande var äkta man bekymrade honom inte, och Hettie och Cyrus gifte sig efter att ha sällskapat i sex månader, den 11 mars 1884.

Cyrus predikade ett dubbelt budskap i sin kyrka, han ville öka medlemsantalet   (mer pengar i kassaapparaten) och samtidigt ville han predika domsorden att  församlingen på jorden hade misslyckats, ändens tid hade kommit och Jesus skulle komma tillbaka vilket ögonblick som helst.

Medan han "sålde" detta budskap, bära eller brista, byggde han också på sikt. Oaktat den förvirring som Cyrus spred, fortsatte församlingen växa. År 1866 tog Cyrus dit D.L Moody och med i Dallas var sångaren Ira D. Sankey (höger). Den 5-7 mars hölls mötena på en offentlig arena som kunde ta emot uppemot 4 000 personer.

Den 1maj 1886 hade First Congregational Church i Dallas fått ett medlemskap som räckte för kyrkans utgifter och allt ekonomiskt stöd från den amerikanska hemlandsmissionen upphörde.

FORTSÄTTNING FÖLJER: Dansen Runt Guldkalven – Del 5
Sida 1 | 2 | 3

[1] Joseph M. Canfield är författare till The Incredible Scofield and His Book.

Gå tillbaka till Svenska sidan