Slut ögonen och föeställ dig, att Jesus sätter sig på din sängkant. Ge honom din hand och låt honom hålla den i sin. Och hör nu på vad han säger till dig:

"Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga" Matt 6: 34. Plåga dig inte med bekymmer för framtiden. När man ligger sjuk, förefaller vanligen alla svårigheter större än förut.

Den sjuke behöver vila, också vila för sinnet. Ett oroligt sinne är ett av de största hindren för tillfrisknande, ett rofyllt sinne åter befordrar ett allsidigt tillfrisknande. Nu frågar du väl: Hur kan jag få ett rofyllt sinne? Jag svarar: Genom tillit och förtröstan. Har du inte märkt, hur en läkare, som vunnit ditt förtroende, med ett par ord kan lugna ditt oroliga sinne?

På samma sätt kan Jesus lugna det oroligaste sinne, om människan bara litar på honom och hans ord. I dag uppmanar han dig att inte bekymra dig för morgondagen, för han lovar att ha omsorg om den. Om du nu bara kunde känna honom, denne själens läkare, likaväl som du känner din kropps läkare, och om du bara kunde lita på honom på samma sätt, så skulle ditt sinne lugna sig och du skulle få vila.

Ett av den kristna lärans allra väsentligaste och viktigaste drag är förtröstan på Jesus Kristus. Där denna förtröstan tar vid, där försvinner alltid fridlösheten. Och där fridlösheten börjar, är den ett tecken på att tilliten har försvunnit.

Det är helt enkelt underbart att i allt få förtrösta på Herren. Att verkligen få lämna sitt liv och alla sina angelägenheter i hans vård och att anförtro dem åt honom så, att de inte längre på något sätt tynger sinnet. Denna nåd är dock inte utan vidare inom räckhåll för oss. Denna nåd är en gåva ovanefter. Du kan inte kasta dina bekymmer på Herren. Du har försökt göra det, men de faller alltid tillbaka. Men du kan be, att Herren själv genom sin helige Andes nåd tar bort dina bekymmer. Och han skall förvisso göra det, om du bara litar på honom.

I samma stund som du avstår från alla dina ansträngningar och vilar i hans kärlek och hans vilja, lyfter han bekymrens börda från dina skuldror och säger:

"Var vid gott mod, jag har omsorg om dig."

Men förutsättningen är, att Jesus Kristus för dig har blivit en verkligt levande Frälsare. Med en levande Frälsare menar jag, att han är lika verklig som din läkare. Visserligen ser du inte nu din Jesus, men om du i tyst bön helt anförtror dig i hans händer, låter han dig på sitt eget stilla sätt erfara sin frid och sin närvaro.

Herre, jag har inte en sådan tro, att
jag skulle kunna visa upp den inför
dig. Tvärtom är min tro tämligen
obefintlig. Jag orkar inte annat än
vila vid din fot. Men också detta är
ju tro. Jag ber, att du i din stora nåd
skulle utgjuta den levande trons ande
i mitt hjärta, så att du skulle bli riktigt
verklig för mig. Hos en verklig
Frälsare får en verklig syndare frid.