Det finns en liten dikt, som min far lärde oss pojkar, medan vi ännu var helt små:

Nöj dig med lyckan du här har fått,
också om liten och ringa.
Nöj dig, ty endast förnöjsamhet
kan lycka på jorden dig bringa.

Livet visar, att detta är sant. Också den rikaste människa är olycklig, om hon inte har ett förnöjsamt sinne. Man kan inte njuta av livet på ärans höjder, om man har ett missnöjt hjärta i bröstet. Missnöjet har ofta sitt hemvist hos de s.k. bättre lottade. Men hur ofta har jag inte träffat små, fattiga, enkla människor, som sannerligen inte har fått del av livets bästa timliga skänker, och ändå andas hela deras liv en stilla lycka, därför att de har ett förnöjsamt sinne. Också på sjukbädden träffar man ibland soliga människor, som sprider ljus och värme omkring sig. Hemligheten med deras liv är förnöjsamhet. Förnöjsamheten är dock inte ett sinnestillstånd, som det är lätt att uppnå. Också det är en gåva ovanifrån. Människan måste ha fått något mycket värdefullt in i sitt hjärta, som gör det möjligt för henne att vara rik invärtes trots alla yttre umbäranden. Paulus säger, att han har lärt sig att vara nöjd med de omständigheter, i vilka han befinner sig. Och hemligheten med denna sinnesförfattning var, att han var så rik i Kristus. Fili 4: 11

Den naturliga människan förmår knappast vara nöjd under timliga umbäranden och svårigheter av många slag, för hennes blick är alltid fästad på detta synliga. Tyngdpunkten för en gudsmänniskas liv ligger i den osynliga världen. Mitt i timlig fattigdom kan hon glädja sig över himmelska rikedomar, frid, vila i Herren och Herrens nåd, som alltid är ny. En invärtes rik människa är nöjd också under yttre nöd. Då Paulus, tyngd av ett tungt kors, gång på gång vände sig till Herren och bad om befrielse, fick han till sist svaret: "Min nåd är dig nog." Just häri ligger förnöjsamhetens hemlighet. Om du bara lär dig att se allt i ljuset av Guds nåd, börjar du i ditt hjärta bli nöjd med din lott, för då börjar du förstå, att allt samverkar till det bästa. Också denna stilla tid i ensamhet på sjukbädden. Om du bara kan ta din sjukdom ur Herrens hand och tro, att den är till för ditt bästa — varför skulle du då vara missnöjd? Borde du inte hellre tacka Herren? Ett verkligt förnöjsamt hjärta är också alltid ett tacksamt hjärta. Och en tacksam människa är rik.

Herre, stilla du mitt hjärtas stormar.
Där trängs så många ting, som vill
göra mig orolig och missnöjd.
Du kan öppna mina ögon att också
i dessa förhållanden se din goda
ledning och avsikt. Du kan i mig skapa
ett förnöjsamt sinne. Jag vill vara nöjd,
fastän jag inte kan det. Gör du mig nöjd.