Ett gott samvete
När man ligger på sjukbädden, måste man ha en skön kudde att vila sitt trötta huvud mot. I det stycket skiljer sig en verkligt troende människas sjukbädd från en gudlös människas. Utöver de yttre plågorna lider den gudlösa av en ständig ofrid i sitt samvete, och då hon inte är van att vara på tumanhand med sig själv, kommer hon nu i sjukrummets stillhet kanske för första gången att konstatera den stora inre oro, som rått och råder i hennes hjärta. Men inte heller alla bekännande kristna lever med ett ständigt gott samvete. Också i Guds barns liv kan inträffa sådant, som åstadkommer inre smärta alldeles liksom främmande föremål i organismen. Därför är också det första villkoret för ett verkligt tillfrisknande, att du får ett gott samvete. Och ett gott samvete kan du inte få på något annat sätt, än att du inför Jesu milda ögon gör fullständig räkenskap för ditt liv. Förutsättningen för att en människa skall få ett gott samvete är, att hon gör fullständig konkurs i sitt gångna liv. En fullständig konkurs betyder, att den som gör konkurs inte behåller något av sin forna egendom utan överlämnar allt. För att få ett gott samvete måste också du överlämna allt åt Herren Jesus, gott som ont, smått som stort, ja till och med ditt eget jag. Men inte heller häri ligger det goda samvetets hemlighet, fastän det är en absolut förutsättning för det. Ett gott samvete får man endast, då Jesus själv med sitt blod utplånar alla våra synder och befriar oss från känslan av skuld. Sök därför framför allt denna rening i Jesu blod. Sök den inte i dina känslostämningar. Sök den inte genom att se på det förgångna. Sök den inte genom att stirra på dina synder. Se så på Jesus, att du inte ser något annat utom Jesus allena. Då den helige Ande på detta sätt ger dig nåd att se på din Frälsare, då ser du i honom idel människokärlek, förståelse, mildhet och nåd. Jesu blod renar ditt samvete från alla anklagelser. Bibelord att meditera över: Ps 32: 1-7. 1 Joh 1: 6-10. |
Från "Tröstens Gud" av Urho Muromaa. |