"Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast." Ps 109: 4.

DET kommer så ofta in en from brådska i vårt andliga liv. Hur mycken tid ägna vi dagligen åt andakten? Kan den ej lätt räknas i minuter? Vem har känt någon sällsynt helgad kristen, som ej har använt mycken tid i bön? Har någon människa ägt bönens ande i rikt mått, utan att ha tillbragt mycken tid i bönevrån?

Whitefield säger: "Hela dagar och veckor har jag tillbragt liggande på marken i tyst bön eller bedjande högt." "Fall på knä och väx där", yttrade en annan, som visste, vad han sade.

Man har sagt, att intet storverk vare sig inom litteraturen eller vetenskapen utförts av en människa, som ej älskat ensamheten. Såsom en av religionens grundprinciper kunna vi fastslå den sanningen, att ingen större tillväxt i helgelse någonsin skett utan att mycken tid ofta tagits till ensamhet med Gud.

"På min gömda plats hos Honom själen högsta glädje når,
outsäglig, dyrbar lärdom invid Jesu bröst jag får.
Jordisk omsorg kan ej trycka, eller prövningar mig bry,
ty jag får, då satan frestar till min gömda plats städs' fly.

Under skuggan av Hans vingar har min trötta själ sin ro,
vid den rika vattukällan får hon stark och skyddad bo.
När min Frälsare sig närmar, vid Hans sida får jag gå,
o, jag kan ej tälja, vad Han sagt mig, när vi mötas så.

Och jag vet Han lyssnar tåligt, när jag öppnar helt min själ
med dess tvivel, sorg och fruktan och Han lugnar den så väl.
Om Han aldrig brukat klaga? O, vad kan en vän då ge,
om Han ej med allvar pekar på den synd Han måste se.

Om du längtar att förnimma Herrens ljuva hemlighet,
gå och göm dig i Hans skugga, det skall bli din salighet!
Och när sedan livets plikter kalla dig för varje dag,
skall du omedvetet bära i ditt anlet' Mästarns drag."