"Vi vandra här i tro och icke i åskådning." 2 Kor 5: 7.

I TRO och icke i åskådning. Gud vill aldrig, att vi skola räkna med våra känslor. Det egna jaget vill, gärna göra det, satan vill det också, men Gud vill, att vi skola räkna med verkligheter och icke med känslor, att vi skola se på Kristus och Hans fullbordade och fullkomliga verk för oss. Då vi ha dessa dyrbara verkligheter för ögonen och tro på dem, emedan Gud bjuder oss göra det, skall Gud nog draga försorg om våra känslor. Gud ger oss aldrig känslor för att sätta oss i stånd att förtrösta på Honom. Han gör det icke för att uppmuntra oss därtill, ej heller för att vi skola ha bevis på, att vi redan till fullo förtrösta på Honom. Han ger oss känslor blott då Han ser att vi oberoende av dem för trösta på Honom, att vi vila på Hans eget Ord och på Hans trofasthet.

Först härefter kunna känslorna (vilka äro från Gud) möjligen komma, och Gud skall ge oss dem på det sätt och i den stund, som Hans kärlek i varje särskilt fall anser vara bäst för oss.

Vi måste välja mellan att räkna antingen med våra känslor eller med Guds verkligheter. Våra känslor kunna vara osäkra som havet och sandrevlarna. Men Guds sanningar äro fasta som urtidens klippa, ja såsom Kristus själv, Han som är densamme i går, i dag och i evighet.

"När livet blir mörkt, jag är ängslig och svag,
jag skyndar till Ordet, och där blir det dag.
Ser andra jag rika och och mig dem ej lik,
jag skådar i Ordet, och där är jag rik."