"Han är Herren; han göre, vad honom täckes." 1 Sam 3: 18.

SÖK att se Gud i allting och Han skall mildra och försköna allt det du ser! Det kan hända att de sorgliga förhållandena ej upphöra, att tillståndet förblir oförändrat, men om Kristus såsom Mästaren, och Herren över vårt liv kommer in i vår sorg och vårt mörker, kunna vi säga: ''Med räddningens jubel omgiver du mig." Att se Honom och vara förvissad om att Hans vishet ej kan misstaga sig, Hans Makt aldrig svika, Hans kärlek aldrig förvandlas, att veta, att även det värsta Han tillstädjer, syftar till att fördjupa vårt andliga liv, skall göra att vi, även mitt under sorgen och smärtan över vår förlust, kunna säga: "Herren gav, och Herren tog. Lovat vare Herrens namn!"

Blott genom att i allting kunna se Gud skola vi bli kärleksfulla och tåliga gentemot dem som plåga och oroa oss. De bli därigenom blott medel för förverkligandet av Hans kärleksfulla och visa avsikter med oss, och vi skola omsider av hjärtat kunna till och med tacka Honom för de välsignelser de bragt oss. Endast detta skall göra slut på allt knot och alla upproriska tankar. — H. W. Smith.

"Fader, då Du lidande mig sänder,
då min väg genom öknar bär,
hjälp mig taga allt ur Dina händer,
som en hälsning att Du har mig kär.

Hjälp att inga 'varför' måtte stiga
fram ur hjärtats mest fördolda vrå,
men att stilla, ödmjukt jag må tiga,
fast Din ledning jag ej kan förstå.

Då jag kämpar ångstens heta strider,
låt mig då för själens öga se
'Smärtans man', som undergivet lider
kval och ve uti Getsemane.

Låter Du mig under bördan digna,
låt mig digna invid korsets fot,
och i hjärtats ödmjukhet välsigna
handen, som ger sår, men även bot.

Utrannsaka mig och känn mitt hjärta
Gud — och finner Du ej sanning där,
lös vad bundet är — giv gärna smärta,
blott jag kommer Dig alltmera när!"