"Göm dig vid bäcken Kerit." 1 Kon 17: 3.

GUDS TJÄNARE måste lära sig att förstå det fördolda livets värde. Den som inför sina medmänniskor skall intaga en hög ställning måste ödmjuka sig inför Gud. Vi få ej bli förvånade, om vår Fader stundom säger: "Mitt barn, du har haft nog av denna brådska och spänning ute i det offentliga livet. Begiv dig härifrån och göm dig vid bäcken — göm dig i sjukrummets eller vid förlustens Kerit eller på någon enslig plats, fjärran från människovimlet."

Lycklig den som svarar: "Din vilja är också min. Jag flyr till Dig, för att Du må beskydda mig. Låt mig bo i Din hydda evinnerligen; under Dina vingars beskärm tager jag min tillflykt."
Varje helgad själ, som vill äga stort inflytande över människor, måste segra vid något undangömt Kerit. Andlig kraft vinnes endast i avskildheten, där vi äro dolda för människorna och oss själva för att mottaga kraft av den Evige, liksom växtligheten under långa tidsåldrar upptagit solstrålarnas egenskaper och nu återger dem genom det brinnande kolet.

Biskop Andrews hade sitt Kerit på den plats, där han dagligen tillbragte fem timmar under bön och begrundan. John Welsh ansåg den dag vara illa använd, under vilken har ej varit åtta eller tio timmar i ensamhet med Gud i bönekammaren. David Brainerd hade sitt Kerit i Nord-Amerikas skogar. Christmas Evans i sina långa och ensliga färder bland höjderna i Wales.

Eller om vi återgå till den rikt välsignade tid, från vilken vår tideräkning begynner, så framstå Patmos, avskildheten i de romerska fängelserna, Arabiens öknar, Palestinas berg och dalar evigt minnesvärda såsom det Kerit, vilket skapat världen av i dag.