"Du skall då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på toppen av berget, mig till mötes." 2 Mos 34: 2.

MORGONEN är den tid, som fastställts för mitt möte med Herren. Själva ordet morgon är likt en klase rik på druvor. Låt oss krossa druvorna och dricka det heliga vinet. Gud vet, att jag om morgonen är mest hoppfull och bäst utrustad med krafter. Jag behöver ej bestiga bergets topp i svaghet. Under natten har gårdagens trötthet försvunnit, och jag har samlat ett nytt förråd av energi. Välsignad och framgångsrik är den dag, vars morgon helgats åt Herren, och vars första seger vunnits i bön! Helgad skall den dag vara, vars gryningstimme du tillbragt uppe på bergets topp!

Min Fader, se, jag kommer! Intet på den låga slätten skall hålla mig borta från de heliga höjderna. På Din inbjudan kommer jag för att möta Dig. En morgon på berget skall göra mig stark och glad under hela den övriga delen av dagen, som börjat så väl. — Joseph Parker

"När om morgon andra sova,
o min Fader, väck mig då,
att mitt hjärta dig till gåva
jag på nytt uppoffra må!
På den nya vägen för mig
i det heligaste in,
där du, Herre, helt tillhör mig,
och jag helt får vara din!"

Min mor hade för vana att dagligen, omedelbart efter frukosten, för en timme draga sig tillbaka till sitt rum. Hon tillbragte den där under bibelläsning, betraktelse och bön. Denna timme var för henne lik en klar källa, ur vilken hon hämtade den kraft, som satte henne i stånd att fylla alla de dagliga plikterna. Den hjälpte henne att förbli lugn under all den oro och småsinthet, som ofta kan bli så prövande i förhållandet mellan våra medmänniskor. Då jag minnes henne och allt det hon måste bära, finner jag här den gudomliga nådens fullständiga seger. Hennes älskliga bild framstår såsom idealet för en kristen kvinna, jag såg henne aldrig upprörd, jag hörde henne aldrig säga ett vredgat eller förklenande ord, eller tala i onödan. Jag fann henne aldrig hysa känslor, som varit ovärdiga den själ, vilken druckit ur strömmen med livets vatten och närt sig av mannat i den torra öknen. — Farrar.