"Och när det blåses i jubelhornet med utdragen ton, och I hören basunljudet, skall allt folket upphäva ett stort härskri; då skola stadsmurarna falla på stället, och folket skall draga in över dem, var och en rätt fram." Jos 6: 5.

DEN fasta trons jubelskri är en tydlig motsats till den vacklande trons jämmer och modlösa hjärtans klagan. Bland mångfalden av "Guds hemligheter" vet jag ingen dyrbarare än hemligheten om "trons jubelskri". Herren sade till Josua: "Se, jag har givit Jeriko med dess konung och dess tappra stridsmän i din hand." Han sade icke: "Jag ska giva", utan "Jag har givit." Det tillhörde dem redan nu. De befalldes blott att gå åstad för att taga det i besittning. Men den stora frågan var: Huru skall detta ske? Det såg omöjligt ut, men Gud utlade för dem sin plan.

Nu finns det ingen som ens för ett ögonblick tänker, att murarna föllo för detta härskri. Och likväl låg segerns hemlighet just häri; ty det var detta trons jubelrop, som vågade, blott med Guds Ord som stöd, göra anspråk på en utlovad seger, medan inga tecken funnos till att segern var fullbordad. Och Gud handlade med dem enligt deras tro, så att Han, då härskriet ljöd, lät murarna falla.

Gud hade förklarat, att Han hade givit dem Staden, och tron räknde med detta som ett faktum. Många århundraden senare återger den helige Ande i Hebreerbrevet denna trons triumf på följande sätt: "Genom tron föllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade gått runt omkring dem.'' — Hannah Whitall Smith.

"Om än i dagar sju kring muren du får tåga,
gå i tro, gå i tro!
Låt stridens fackla brinna klar med helig låga,
gå i tro, gå i tro!

Och snart en dag skall alla otrons fästen vika,
löftet höll, muren föll!
Ty vad vår Gud har lovat, kan Han aldrig svika,
löftet höll, muren föll!

Låt jubelbasunerna skalla, gå fram i tro på Gud!
Ty snart skola murarna falla,
blott du går på Herrens bud."