"Med spetsglans vill jag nu mura dina stenar." Jes 54: 11.

STENARNA i muren sade till mig: "Vi komma från de fjärran bergen, från deras ojämna sluttningar. Eld och vatten ha århundraden igenom bearbetat oss, men ha blott gjort oss skrovliga. Människohänder ha förvandlat oss till en boning, där barn av ditt odödliga släkte födas, lida och fröjdas samt finna vila och skydd och inhämta de lärdomar, som vår och din Skapare bestämt för dem. Men vi ha genomgått mycket för att bli dugliga härtill. Krutet har sönderslitit vårt hjärta, hackor ha spräckt och sönderbrutit oss .Ofta, då vi lågo som oformliga stenar i stenbrottet, föreföll oss allt vara utan mening och plan. Men småningom blevo vi huggna till block, och en del av oss mejslades med finare instrument och fingo skarpare kanter. Nu äro vi färdiga och på vår rätta plats, där vi kunna vara till nytta. Du befinner dig alltjämt i stenbrottet, och emedan du ej är färdig, syns mycket vara oförklarligt, liksom det en gång var för oss. Men du är bestämd för en större byggnad, och en dag skall du, såsom en levande sten i det himmelska templet, av gudomliga händer bli insatt i den."

Guldet skadas ej i degeln,
rent från slagg det blott skall bli,
så att Mästarn klart och härligt
skåda kan sin bild däri.

Marmorn såras väl av mejseln,
men ju djupare den går,
desto större likhet verket
och med konstnärns tankar får.