"Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må och vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd." Hebr 12: 1.

ATT LÖPA med tålamod är en mycket svår sak. Man kanske menar, att löparen, som ivrigt strävar efter att nå målet, icke på samma gång kan vara tålig. Vi förbinda vanligen begreppet tålamod med begreppet vila. Vi föreställa oss tålamodet likt den ängel, som beskyddande står vid den sjukes läger. Och dock tror jag, att det ej för den sjuke är svårast att vara tålig.

Tålamodet kan bli ställt på mycket svårare prov: "Må vi med tålamod löpa framåt." Det kräves ett stort mått av styrka att vara stilla under sorgens och olyckans dag. Men jag vet, att det finns något som kräver ännu mer kraft av oss: att arbeta, då motgångens slag träffa oss, att löpa framåt bärande en tung börda, att i sin ande känna djup ångest och likväl fylla sin dagliga uppgift. Att så göra är kristuslikt.

Många av oss skulle vilja hänge sig åt sin sorg, om vi blott finge tillåtelse därtill. De flesta av oss äro kallade att öva tålamod ute bland människorna och icke i sjukrummet. Och just detta är det svåra. Vi få icke begrava vår sorg under dvallik ro, utan vi måste ut i aktivt arbete — på kontoret, i affären, under samvaron med andra eller genom att söka glädja våra medmänniskor. Detta är det svåraste sättet att begrava sorgen; detta är att löpa med tålamod. Sådant var Människosonens tålamod. Det var på samma gång ett bidande och ett löpande — en längtan efter att nå målet och samtidigt ett fullgörande av de ringare uppgifterna. Jag ser Honom i Kana förvandla vatten till vin för att bröllopsglädjen ej skulle fördystras. Jag ser Honom i öknen mätta en stor skara med bröd för att därmed fylla ett tillfälligt behov. Hela tiden bar Han på en djup sorg, utan att tala om den eller dela den med någon. Människor vilja se regnbågen i skyn, men jag ville begära något mer av Honom. Jag ville, då jag är höljd i sorgens moln, själv vara en regnbåge, som kan göra andra glada. Tålamodet har haft med sig fullkomlighet i gärning, då det lärt mig att arbeta i vingården. — George Matheson

"Gräv ned uti djupet den sorg, som dig tär;
göm bort den, ty världen är full av besvär!
Då natt dig förskräcker, var stilla, o själ!
Gå, säg det för Jesus, Han allting gör väl!

Här sucka så många, förtyngda av sorg;
gå, för dem ur mörkret till löftenas borg!
O, torka bort tåren, skänk lidande tröst,
och vila ditt hjärta vid Frälsarens bröst!"