"Allena dina svallande böljor gå fram över mig." Ps 42: 8.

STÅ upp och gör ditt bästa på den plats, där Herren har ställt dig. Gud sätter oss på svåra prov. Han ställer oss ansikte mot ansikte med livet såsom vår motståndare. De hårda slagen vi erhålla i denna allvarsfyllda kamp äro ämnade att göra oss starka. Det träd som växer på en plats, där stormarna slita i grenarna och böja stammen, så att den är nära att brista, är ofta fastare rotat än det träd, som växer nere i dalen, skyddat för stormarna. Samma förhållande möta vi i livet. Det är prövningarna, som dana den mest upphöjda karaktären.

Mörk är min väg, o Fader, mörk och lång
och tungt känns ofta främlingsskapets tvång.
Jag står på natthöljd strand i stormens brus
och ser ej minsta skymt av himlens ljus.

Mörk är din väg, mitt barn, väl syns den lång,
dock leder den till evigt ljus en gång.
Här skall du tro och icke se, men snart
blir dig vart dunkelt varför ljust och klart.

Tungt korset är, min skuldra tryckes ner,
säg är det du, som och dess tyngd det ger?
Och är det du, som lägger bördan på,
hjälp att jag dig till pris den bära må!

Tungt korset är, men märk: Det trycker dig
ej endast ned — nej, även tätt till mig!
Det gör din gång och mera viss och lär
dig söka det som oförgängligt är.