"Sedan — — gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam." Matt 14: 23.

MÄNNISKAN Kristus Jesus kände, behov av fullkomlig ensamhet, då Han fick vara allena med Fadern. Vi veta, huru mycket samvaron med människor distraherar oss och gör oss kraftlösa. Människan Kristus Jesus visste också detta och kände behov av att få vara för sig själv för att samla all sin kraft, till fullo fatta sin höga bestämmelse, sin mänskliga svaghet och sitt fullkomliga beroende av Fadern.

Huru mycket mer är icke den kristne i behov av detta — att vara ensam inför de gudomliga verkligheterna, ensam med den himelske Fadern. Om det överhuvudtaget någonsin funnits någon, som kunde ha levat utan bestämda tider för avskildhet och gemenskap med Gud, så var det Jesus Kristus. Men icke ens Han kunde utan de stilla stunderna utföra sitt verk eller till fullo uppehålla gemenskapen med Gud.

Give Gud, att varje Hans tjänare insåge och praktiserade detta, och att församlingen fattade sin uppgift i att fostra sina barn, så att var och en i någon mån förstode denna stora och heliga förmån samt vikten av att ha en stund alldeles ensam med Gud. Huru stort att veta, att Gud är till just för mig och att jag är till endast för Honom! — Andrew Murray.

Lamertine berättar i en av sina böcker, att det i trädgården fanns en undangömd plats, där hans mor alltid brukade uppehålla sig en bestämd tid på dagen, och där ingen hade kunnat drömma om att ens för ett ögonblick störa henne. Denna plats var Guds heliga lustgård för henne. Stackars de människor, som icke äga någon sådan avskild vrå. Gå in i din kammare, säger Jesus. Det är i ensamheten, som vi kunna uppfånga de underbara toner, vilka flöda ur de fördolda djupen.

Betraktelse.

Min själ, öva dig i att vara allena med Jesus! Det står skrivet: "Då de voro allena, förklarade Han allt för sina lärjungar." Förundra dig icke över detta ord. Du kan själv pröva dess sannfärdighet. Om du själv vill lära dig vishet, låt då hopen draga bort. Låt de andra försvinna en efter en, tills dess du är lämnad ensam med Jesus. — — Har du någonsin föreställt dig, att du är den enda kvarlevande varelsen på jorden, den enda i stjärnevärldarna? Då skulle din enda tanke vara: "Gud och jag! Gud och jag!" Och likväl är Han nu lika nära dig — lika nära som om det i den ändlösa rymden icke klappade något annat hjärta än Hans och ditt.