22 Oktober
"Och Mose vaktade fåren åt sin svärfader Jetro, prästen i Midjan. Och han drev en gång fåren bortom öknen och kom så till Guds berg Horeb. Där uppenbarade sig HERRENS ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden, och att busken dock icke blev förtärd." 2 Mos 3: 1-2. Min Fader, hjälp mig att på pliktens väg förbida Dig. Jag beder Dig icke om några sällsamma upplevelser. Möt mig under dagens arbete. Var min ledsagare, då jag färdas fram på allfarsvägen. Låt mitt ringa liv förvandlas genom Din närvaro. Somliga kristna mena, att man alltid måste befinna sig uppe på berget, där man fylld av sällsam glädje får skåda underbara ting. Men detta överensstämmer ej med Guds sätt att verka. Guds Ord ger intet rum för andebesök i högre rymder, ej heller för förbindelsen med den osynliga världen. Men vi äga löften att i det dagliga livet ha gemenskap med Gud. Och detta är tillräckligt för oss. Vi skola få en särskild uppenbarelse, om detta är nyttigt för oss. Blott tre lärjungar fingo vara med Jesus på förklaringsberget och dessa tre voro också med Honom i Getsemanemörkret. Ingen får för alltid stanna på berget, ty det finns plikter att uppfylla nere i dalen. Kristus utförde sitt livsverk icke i härlighetens värld, utan i dalen. Det var där Han i sanning bevisade sig vara Messias. Uppenbarelsen och härligheten ha värde för oss blott i den mån de göra oss skickliga att tåligt utföra vårt arbete. |
Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman. |