Och han sade till Abram: "Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år." Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar. 1 Mos 15: 13-14.

VI VETA att Guds utlovade välsignelser understundom komma till oss i form av dröjsmål och lidanden. Abraham mötte på sin väg ett dyligt dröjsmål, vilket syntes ställa infriandet av Guds löfte alldeles utom räckhåll för honom. Sedan följde för Abrahams ättlingar en nästan outhärdlig väntetid. Men det var blott ett uppskov: dagen kom, "då de drogo ut med stora ägodelar". Löftet blev infriat.

Gud prövar mig genom att låta mig vänta, och detta medför lidande. Men Guds löftesord, Hans nya förbund med mig i Kristus och Hans orubbliga löfte om att i allt välsigna mig, står under allt detta fast. Uppskovet och lidandet äro en del av den utlovade välsignelsen. Må jag prisa Herren för dem i dag och förbida Honom. Må jag vara vid gott mod. Han skall styrka mig. — C.G. Trumbull

"Jag får det allt — här gäller blott att bida
en liten tid i tron och hålla ut
Hur långsamt väntans stunder ofta skrida,
jag får det allt, som Herren sagt, till slut.
Vad här jag måste till en tid försaka
av kännbar fröjd och Herrens ljuvlighet,
det står mig ju i rikligt mått tillbaka;
och kanske förr än själv jag anar det"