"Och Josefs herre tog honom och lät sätta honom i — fängelse —. Men Herren var med Josef och vad han gjorde, det lät Herren lyckas väl." 1 Mos 39: 20-23.

DÅ GUD låter oss komma i fängelse, därför att vi tjänat Honom, går Han själv med oss och förvandlar fängelset till en rikt välsignad plats. Josef hade upplevat detta. Han blev ej modfälld eller upprorisk, då "allt var emot honom". Om han hade blivit det, hade föreståndaren för fängelset aldrig litat på honom. Josef synes ej ens ha hyst medlidande med sig själv.

Låt oss minnas, att om vi gripas av medlidande med oss själva, skall det fördystra hela livet för oss. Josef hade anförtrott hela sitt liv i glad förtröstan åt Gud, och föreståndaren överlät allt åt Josef. Herre Jesus, giv, att när fängelsedörrarna sluta sig bakom mig, jag må förtrösta på Dig, och låt min glädje bli fullkomlig och överflödande. Låt Ditt verk genom mig även där ha framgång och gör mig just där verkligen fri.

"En liten fågel, stängd
från sol och luft jag är;
dock i min bur jag sjunger glad
Hans pris, som satt mig där,
förnöjd, fast murar stänga mig,
när så, min Gud, behagar dig.

Jag har så gott om tid,
jag sjunger dagen lång,
och Han till vars behag jag ser.
Han lyssnar till min sång.
Han mina vingar bundit har,
men dock min sång är Honom kär"