"Harmas icke." Ps 37: 1.

DETTA är för mig ett gudomligt budord på samma sätt som: "Du skall icke stjäla." En retlig; missnöjd, kritisk människa sliter ej blott ut sig själv, utan är även mycket prövande för andra. Att harmas är att vara i en irriterad sinnesstämning, och i den citerade psalmen bli vi tillsagda icke blott att icke harmas över de onda, utan även att låta all förbittring fara. Vi göra oss själva blott skada därmed, och detta vill icke Gud.

Läkarna säga, att ett vredesutbrott är skadligare för nervsystemet än ett feberanfall och att ett retligt sinne icke bidrar till att skapa en sund kropp. Du känner väl till vanans makt. Harmen övergår lätt i vresighet för att sedan stegras och slutligen kulminera i vrede. Låt oss minnas detta och lyda budet: "Harmas icke."

"Finken sade så till sparven:
'Säg, kan du förstå dig på
varför dessa stackars mänskor
brådska och bekymras så?'

Sparven svarade då finken:
'Kanske kan man dem förstå:
Ingen himmelsk Fader sörjer
väl för dem, som för oss två!'"