"Men efteråt —." Hebr 12: 11.

DET FINNS en sägen om en tysk baron, som på sitt slott vid Rhen från torn till torn spände trådar, för att vinden skulle förvandla dem till en eolsharpa. Och de milda fläktarna lekte kring slottet, men ingen musik hördes.

Då uppstod en natt en stark storm, och höjden och slottet utsattes för dess fruktansvärda raseri. Baronen gick till dörren för att se på stormens vilda framfart, och eolsharpan fyllde luften med melodier, som till och med överröstade ovädrets dån. Stormen behövdes för att skapa musiken!

Ha vi ej känt människor, vilkas liv under välgångens dagar aldrig frambringat någon underskön musik? Först då stormarna ansatt dem, har sången tonat med kraft och väckt mångas häpnad.

Du kan alltid vara viss om, att Gud gör tiden "efteråt" rikare och skönare, om vi på ett rätt sätt övervinna svårigheterna. "Väl synes all aga . . . vara icke till glädje . . . men efteråt. . ." Vilket resultat!

"Så är då ej förgäves livet leva,
om och vår väg i dunkel ofta går.
Så lönar det att kämpa, tro och bedja,
när anden genom allt sin daning får.

Så är att tacka för all nöd härnere,
som gör oss mera lika Jesus Krist.
När höljet brustit och vi seger vunnit,
vi skåda Honom — själv förutan brist!"