"Då sade Kaleb till henne: 'Vad önskar du?' Hon sade: 'Giv mig en avskedsskänk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, må du giva mig vattenkällor.' Då gav han henne Illiotkällorna och Tatiotkällorna (övre och nedre källorna, eng övers)." Jos 15: 18-19.

DET FINNS både övre och nedre källor. Det är här fråga om källor, ej om stillastående dammar. Glädje och välsignelse kunna strömma ned under den hetaste sommar och i sorgens och prövningens öde land. Aksas land var "Sydlandet", utsatt för brännande sol och ofta svett av glödande hetta. Men från höjderna flödade de outtömliga källorna fram, som avkylde, vederkvickte och gjorde hela landet fruktbart.

Det finns källor, som springa upp på de ringa, de svåra, de ensliga och de vardagliga platserna i livet, och oberoende av vår ställning kunna vi alltid finna dessa "övre källor".

Abraham varseblev dem mellan höjderna i Kanaan. Mose träffade dem bland klipporna i Midjan.

David fann dem i askan i Siklag, då hans egendom gått förlorad, hans familj var fången, och hans folk talade om att stena honom, "men David hämtade styrka hos Herren, sin Gud".

Habackuk fann dessa källor, då fikonträdet icke mer blommade och fälten ej alstrade någon näring, så att, när han drack ur dem, han kunde sjunga: "Likväl vill jag glädja mig i Herren och fröjda mig i min frälsnings Gud."

Jesaja träffade dem de fruktansvärda dagarna under Sanheribs anfall, då "bergen vacklade ned i havsdjupet" Då kunde tron sjunga: "En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad. Gud bor därinne, den vacklar icke."

Martyrerna funno dem bland lågorna, och reformatorerna mitt i kampen bland sina fiender. Också vi kunna finna dem året runt, om vi blott i vårt hjärta äga Hugsvalaren och lärt oss att med David säga: "Alla mina källor äro i dig."

Hur många och hur dyrbara äro icke dessa källor, och hur mycket återstår icke ännu för oss att taga ut av Guds fullhet! — A. B. Simpson

"Om stigen, som Du vill att jag skall vandra
går genom öde öknars ensamhet:
styrk mig, att jag Ditt rådslut ej må klandra,
Du som mitt sanna bästa vill och vet.

Ty i Din kärleks hägn kan öknen blomma
och källor springa fram ur brännhet sand,
allt vad Du sänder, länder mig till fromma
blott Du mig leder med Din starka hand."