25 November
"Tag pilarna. — Slå på jorden. Då slog han tre gånger, och sedan höll han upp. Då blev gudsmannen vred på honom och sade: 'Du skulle hava slagit fem eller sex gånger.' " 2 Kon 13: 18-19. HURU träffande och vältaligt är icke budskapet i dessa ord! Joas menade, att han gjorde väl, när han två, ja tre gånger slog på jorden. Det var förvisso för honom en troshandling. Men Herren och profeten voro bittert besvikna, emedan han stannade på halva vägen. Han fick mycket, ja, just så mycket som han hade tro till i den avgörande stunden, men han fick ej allt det som profeten avsåg, och som Gud hade velat giva. Myckel av löftets innebörd och välsignelsens fullhet gick han miste om. Han erhöll något som överträffade det mänskligt goda, men det var icke Guds bästa gåva. Min vän, huru allvarlig är icke tillämpningen och huru hjärte rannsakande är ej Guds budskap till oss! Huru viktigt är det icke, att vi lära att bedja oss igenom! Skola vi icke göra anspråk på löftets hela fullhet och alla de möjligheter, som den troendes bön innebära? "Honom som förmår göra mer, ja, långt mer, än allt vad vi bedja eller tänka." Ef 3: 20. På intet annat ställe i Pauli skrifter förekommet en sådan anhopning av ord som här. Lägg märke till dessa utryck: "Mer, ja, långt mer än allt." Varje ord är fyllt med gränslös kärlek och kraft för de bedjande heliga. Det finns dock en gräns: "Efter den kraft, som är verksam i oss." Han skall göra just så mycket för oss, som vi låta Honom göra i oss. Den kraft, som frälste oss, som renade oss med Hans eget blod, som fyllde oss med Hans Ande och bevarade oss i mångahanda frestelser, den skall verka för oss, möta varje oförutsedd händelse, varje kris, varje förhållande och varje fiende.
|
Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman. |