''Han var lik regnet, som faller på ängen." Ps 72: 6.

HOS profeten Amos berättas det om kungsslåttern. Vår Konung har många liar och är ständigt sysselsatt med att slå sina ängsmarker. Brynstenens melodiska klang mot lien förebådar nedmejandet av myriader gröna blad, tusenskönor och andra blommor. Så vackra som de voro på morgonen — inom en timme eller två ligga de i långa, vissnade rader!

En sammetsmjuk gräsmatta erhåller man endast genom att upprepade gånger klippa den; och endast då Guds lie gått över våra liv, frambringas mildhet, saktmod och deltagande med andra. Huru ofta jämför icke Guds ord människan med gräset och hennes härlighet med gräsets blomster! Men då gräset blivit slaget och alla de ömtåliga skotten blöda, då förödelse härskar, därför att blommorna mejats ned, då är den lämpligaste tiden inne för de milda och varma regnskurarna.

Ack, min själ, gång på gång har Konungen kommit till dig med sin skarpa lie och mejat av blomstren. Frukta dock icke för lien — den skall säkert efterföljas av regnskurarna.
— F. B. Meyer.

"Djupt i hjärteåkern måste plogen gå,
om till hjärtegrunden livets sådd skall nå.
Djupt till själens gömslen måste ljuset gå,
om det över mörkret där skall väldet få.
Djupast i din vilja måste proven stå,
om du genom döden skall till livet gå."