"Där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå och trodde." Rom 4: 18.

ABRAHAMS tro tycktes fullkomligt motsvara Jehovas kraft och eviga trofasthet. I de yttre förhållanden, vilka han blivit ledd in i, fanns inga förutsättningar för att löftet skulle uppfyllas. Likväl trodde han på Guds ord och såg framåt mot den tid, då hans säd skulle vara så talrik som stjärnorna på himmelen.

O, min själ, du har icke blott ett enda löfte såsom Abraham, utan tusen löften och förebilder i många trogna Herrens tjänare. Förtrösta därför obetingat på Guds Ord, och ehuru hjälpen dröjer och det onda synes bli allt värre, försvagas dock icke i din tro utan var stark och fröjda dig, emedan Guds härligaste löften vanligen uppfyllas på ett underbart sätt. Han skall själv träda fram för att frälsa oss och det under en tid, då det ser allra mörkast ut.

Han giver oss vanligen hjälp först, då nöden är som störst, för att vi tydligt skola se, hur Han räddat oss. Han väljer detta sätt, för att vi ej skola förtrösta på något som vi se eller känna. Vi äro så benägna för att göra det i stället för att bara förtrösta på Ordet, som håller under alla förhållanden. — C.H. von Bogatzky.

Minns, att då vi ingenting se, är tiden inne för tron att verka. Ju större svårigheterna äro, desto större tillfällen för tron. Så länge det finns vissa naturliga förutsättningar, kan tron ej tillväxa i samma grad som då naturliga förutsättningar saknas.

Är Han min Gud, som skapat jord och himmel
och leder allt, som växer och är till,
då är jag trygg, trots alla gåtors vimmel,
det blir ändå, som himlens konung vill.

Sörjer jag och går med tunga tankar?
Det är ej jag, det är ju Gud som styr.
Uti Hans kärlek fäller jag mitt ankar
och bidar lugn den stora dag, som gryr.