"Men allt det som var mig en vinning, det har jag för Kristi skull räknat såsom en förlust." Fili 3: 7.

DÅ den blinde predikanten George Matheson begrovs, smyckades hans grav med röda rosor till åminnelse av hans självuppoffrande, i kärlek utgivna liv. Denne man, som så vackert och uttrycksfullt hyllades på detta sätt, skrev:

"O Kärlek, som ej ändrar sig,
i Dig min trötta själ har ro.
Mitt liv, mitt allt jag giver Dig,
att det i Dig, Oändelig,
blir rikt på bön och tro.

O Ljus, som lyser vägen klart,
min svaga fackla Dig jag ger,
och i Din solskens glans allt snart,
då hjärtat ljuset funnit har,
i härlighet sig ter.

O Fröjd, som kom med smärtans våg,
mitt hjärta nu odelat tag.
Jag genom regnet bågen såg,
och bakom dunklet löftet låg
om tårlös morgondag.

O Kors, som uppåt blicka bjöd,
att dig ej fly mig styrka giv.
Låt mig för världen vara död —
försoningsfloden purpurröd
mig skänker evigt liv."