"Är då något så underbart, att Herren inte skulle förmå det?" 1 Mos 18: 14.

DETTA är Guds kärleksfulla ord till dig och mig i dag. Han vill, att vi skulle tänka på det som vart hjärta djupast och innerligast längtar efter, på något som vi måhända önskade oss själva eller någon av våra kära, men som så länge förbliver ouppfyllt, att vi redan ansett det vara förgäves att vänta längre. Det var något som hade bort ske, men som dock ej kunnat ske — och så ha vi uppgivit hoppet om att få denna önskan uppfylld i detta livet. Just denna sak, om den är enligt Hans uttryckliga vilja (såsom en son var det för Abraham och Sara), ämnar Gud göra för oss. Det skall ske, även om det skulle te sig för oss så omöjligt, att vi måste le åt det orimliga i att någon ens förmodat det. Denna sak ämnar Gud göra för oss, om vi ge Honom tillåtelse därtill. "Är då något så underbart, att Herren icke skulle förmå det?" Nej, intet, om vi äga tillräcklig tro på Gud för att gå framåt och utföra Hans vilja och överlämna åt Honom att göra det omöjliga för oss. Även Abraham och Sara kunde ha hindrat utförandet av Guds plan, om de hade framhärdat i otro.