2 November

"Men församlingen bad." Apg 12:5.

BÖNEN är den länk, som förenar oss med Gud. Den är den bro, som för över varje svalg och bär oss över varje faras och nödens avgrund. Hur betecknande är icke bilden av apostlaförsamlingen. Petrus sitter i fängelset, judarna känna sig segerstolta, Herodes är självhärskare, martyrernas arena bidar daggryningen för att få dricka apostelns blod. Församlingen har allt emot sig. "Men församlingen bad enträget." Och vad blev följden? Fängelset öppnades, aposteln försattes i frihet, judarna blevo gäckade, den onde konungen blev uppäten av maskar — ett bevis på lagen om vedergällning — och Guds Ord hade större framgång än förr.

Förstå vi, vilken kraft vi äga i detta övernaturliga vapen? Våga vi bruka det med myndigheten hos en tro, vilken befaller samtidigt som den begär? Må Gud döpa oss med heligt mod och gudomlig förtröstan! Han behöver icke stora män: vad Han behöver är män, som våga pröva storheten hos Gud. Endast Gud! Endast bön! — A.B. Simpson

Akta dig framför allt att i din bön uppdraga gränser för Gud, icke blott genom otro utan även genom att inbilla dig, att du vet, vad Han kan göra. Emotse oförutsedda ting, "långt mer än allt vad vi bedja eller tänka". Bliv stilla och tillbed Gud i Hans härlighet varje gång du beder. Tänk på, vad Han kan göra, och huru Han med välbehag lyssnar till Kristus. Kom ihåg vår ställning i Kristus, och vänta stora ting. — Andrew Murray.

Våra böner äro Guds tillfällen.

Är du sorgsen? Bönen kan göra ditt lidande ljuvt, så att du blir styrkt genom detsamma. Är du glad? Bönen skänker din glädje, himmelsk vällukt. Är du i stor fara på grund av yttre och inre fiender? Bönen kan ställa vid din högra sida en ängel, vars hand kan krossa en kvarnsten till finare stoft än det mjöl den mal, och vars blick kan meja ned en armé. Vad skall bönen göra för dig? Jag svarar: Allt som Gud kan göra för dig. "Bed mig om vad du vill, att jag skall giva dig". — Farrar.

"Ringaste barn, som beder,
lever oändligt tryggt,
mäktar långt mer än hjälten,
som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma,
var vi i världen gå,
att till Guds eget hjärta
den bedjandes suckar nå!
"

Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.