"Beskåden liljorna på marken, huru de växa." Matt 6: 28.

"JAG behöver olja", sade en gammal munk, och så planterade han ett ungt olivträd. "Herre", bad han, "det är i behov av regn, för att dess späda rötter skola få dricka och så kunna breda ut sig. Sänd milda skurar!" Och Herren sände milda skurar. "Herre", bad munken, "mitt träd behöver solsken. Giv solsken, jag beder Dig." Och solen sken, förgyllande de regndrypande molnen. "Nu, käre Herre, giv frost, som kan stärka växten", ropade munken. Och se, det lilla trädet stod där skimrande vitt av frost. Men när kvällen kom, dog det.

Då sökte munken upp cellen, där en annan munkbroder bodde, och omtalade för honom sin sällsamma upplevelse. "Jag har också planterat ett litet träd", sade denne, "och se, det trivs alldeles förträffligt. Men jag anförtrodde mitt träd åt dess Skapare. Han, som skapat det, förstår sig också på det bättre än en sådan som jag. Jag framlade inga önskemål. Jag bestämde varken sätt eller medel. 'Herre sänd vad det behöver', bad jag, storm eller solsken, vind, regn eller frost. Du har skapat det och Du förstår dig också bäst på det'."

Hela min omsorg kastar jag nu,
Jesus, på dig, Jesus, på dig.
Ingen förstår mitt hjärta som du,
ingen så älskar mig.
Om du och nödgas bruka din kniv
stund efter stund, o Herre dock giv,
att jag må leva liljornas liv,
stund efter stund hos dig.
Henrik Schager