"Min rättfärdige skall leva av tro." Hebr 10: 38.

KÄNSLOR och synliga ting få ofta ersätta tron. Angenäma rörelser och upplevelser, som tillfredsställa de djupaste behov, ingå i det kristliga livet, men härtill kommer också något annat. Prövningar, strider och frestelser möta oss under vägen och få icke betraktas såsom olyckor, utan snarare såsom ett led i vår andliga fostran.

Under alla våra skiftande erfarenheter få vi räkna med Kristi inneboende i hjärtat. Detta få vi göra, oberoende av vad vi känna, om vi blott vandra uppriktigt inför Honom. Här råka många i svårigheter emedan de bygga på känslor i stallet för att leva av tro.

En troende syster berättar, att hon upplevde en tid i sitt liv, då det såg ut som om Gud dragit sig från henne. Det var som hade det tagit slut på Hans barmhärtighet. I sex veckor fick hon känna denna övergivenhet. Sedan tycktes den himmelske Brudgummen säga till henne: "Mitt barn, du har sökt mig därute i den sinnliga världen, och hela tiden har jag varit därinne i hjärtat, väntande på dig. Vänj dig vid att möta mig i den fördolda kammaren, ty jag är där.''

Du måste skilja mellan verkligheten av Guds närvaro och förnimmelsen av denna verklighet. Då själen tyckes befinna sig i ett tillstånd av fattigdom och övergivenhet, är det väl, om tron kan säga: "Jag varken ser Dig eller förnimmer Din närvaro, men Du är dock förvisso här hos mig, nåderike Herre." Säg det om och om igen: "Du är här. Ehuru det ser ut, som om busken icke skulle brinna, gör den det likväl. Jag vill taga skorna av mina fötter, ty platsen där jag står, är helig mark." Tro mera på Guds ord och Guds kraft, än vad du tror på dina känslor och erfarenheter. Klippan är Kristus, och denna klippa vet icke av ebb och flod, det gör blott dina känslors hav.

Håll dina ögon stadigt fästade på den oändliga storheten av Kristi fullbordade verk och Hans rättfärdighet. Se på Jesus och tro, se på Jesus och lev! Än mer, då du ser på Honom, hissa seglen och lägg modigt ut på livets hav. Stanna icke i misströstans hamn, sov icke bort tiden i dådlös ro, låt dig icke av din sinnesstämning och dina känslor drivas och kastas hit och dit likt ett fartyg, som fåfängt ligger förtöjt i hamnen. Det andliga livet är icke ett ruvande över inre rörelser, medan trons båtköl skrapar mot grunden eller hoppets ankare släpar i den gyttjiga bottnen, liksom fruktade seglaren för att råka ut för den friska brisen. Styr blott framåt med fyllda segel, förtröstande på Honom, som råder över de vreda vattnen. Den flygande fågeln är trygg under flykten. Då den håller sig nära jorden, är den blottställd för fågelfangarens snara. Om vi fortsätta att krypa fram över känslornas låga mark, skola vi finna oss insnärjda i tusende maskor av tvivel, missmod, frestelser och otro. "Då man vill fånga fåglar, är det fåfängt att breda ut nätet i åsynen av den som har vingar." Hoppas på Gud. — J. R. Macduff.