"Gör såsom du har talat. Då skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid." 1 Krön 17: 23-24.

DETTA utgör det allra bästa uttrycket för sann bön. Mången gång utbedja vi oss ting, som icke äro absolut lovliga. Först sedan vi någon tid hållit på att bedja, bli vi förvissade om, huruvida vår bön är i enlighet med Guds avsikter eller icke. Men det ges tillfällen, liknande det vi här läsa om i Davids liv, då vi äro absolut övertygade om, att vår begäran är i fullkomlig harmoni med Guds vilja. Vi drivas till att i bönen förehålla Gud ett löftesord ur Skriften under det bestämda intrycket av att det innehåller ett budskap till oss. Under sådana tider säga vi förtröstansfullt: "Gör såsom du har talat." Det torde knappt finnas en ställning mer stark och trygg, än den själen intager, då hon sätter sitt finger på ett gudomligt löfte och gör anspråk därpå. Ingen ångest eller kamp är av nöden; vi uppvisa helt enkelt checken och bedja om kontanter, framlägga löftet och kräva uppfyllelsen därav. Om utgången råder det intet tvivel. Bönelivet skulle bli vida intressantare, om vi blott vore mer bestämda. Det är långt bättre att göra anspråk på något visst än att på måfå bedja om ett dussin saker. — F. B. Meyer.

Varje löfte i Bibeln är skrivet av Gud själv, och kan framläggas för Honom med orden: "Gör såsom du har talat." Skaparen kan icke bedraga sina skapade varelser, som lita på Hans sannfärdighet. Mycket mindre skall vår himmelske Fader bryta sitt ord till sitt eget barn."Kom ihåg ditt ord till din tjänare, på vilket du låtit mig hoppas", är den mest verksamma bön. Den innehåller ett tvåfaldigt argument. Det är Ditt ord. Skall Du icke hålla det? Menar Du icke det Du sagt? Du har kommit mig att hoppas på Ditt ord, icke vill Du väl svika mig i det hopp, som Du själv väckt till liv i mig? — C. H. Spurgeon

"Han var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla." Rom 4: 21. Det är Guds eviga trofasthet, som gör löftena i Skriften dyrbara och mycket stora. Mänskliga löften äro ofta värdelösa. Månget brutet löfte har haft till följd ett brustet hjärta. Men sedan världens skapelse har Gud aldrig svikit ett enda löfte till sina barn, som förtröstat på Honom. Ack, huru bedrövligt är det icke att i sorgens mörka natt finna den arma, troende själen utanför löftesporten, fruktande att klappa på, då hon ändå med full frimodighet såsom ett Guds barn har rätt att söka skydd i sin Faders hus. — Gurnal.

Vart och ett löfte är byggt på fyra pelare: Guds rättvisa och helighet, som icke kunna tillåta Honom att svika sitt Ord. Hans godhet och nåd, som icke tillåta Honom att förgäta någon, Hans sannfärdighet, som gör, att Han icke kan förändra sig, och som sätter Honom i stånd att fullborda sitt löftesord.