"Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut." Mark 9: 26.

FIENDEN uppger aldrig sitt fäste utan svår kamp. Vi ingå heller aldrig i vår andliga arvsbesittning genom att fördriva tiden i angenämt sällskap. Det sker alltid under heta drabbningar ute på stridens mark. Sådan är lagen i själens förborgade rike. De inre själskrafterna frigöras med priset av blod. Apollyon drivs icke på flykten på en hövlig anhållan. Han bjuder oss envist motstånd, spärrande hela vägen för oss, och vårt framåtskridande måste nedtecknas under blod och tårar. Detta bör vi minnas, annars skall feltolkningen av Guds handlingssätt göra livets bördor än bittrare för oss. Vi födas inte på nytt i fina och skyddade barnkamrar utan ute på öppna fältet, där vi hämta styrka ur själva stormens fasor, "Det är genom mycken bedrövelse, som vi måste ingå i Guds rike." — J. H. Jowett

Sa akta ej på, hur det svider;
se, nu är bedrövelsens tider,
då "jaget" skall in i den nöd,
som sänker dig djupt i min död.

Och allt, vad dig möter, får tjäna
att avskilja, luttra och rena
och bringa, med lidandets tukt
min kärleks rättfärdighets frukt.