"Sara födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom." 1 Mos 21: 2.

"HERRENS rätt består evinnerligen, hans hjärtas tankar från släkte till släkte." Ps 33: 11. Men vad måste under väntetiden beredas, för Guds stund. Gud har sina bestämda tider. Det tillkommer icke oss att känna dem, ej heller kunna vi göra det. Vi måste invänta dem. — Hade Gud sagt till Abraham i Haran, att det skulle dröja trettio år innan han finge trycka löftessonen till sitt hjärta, då hade modet svikit honom. Därför doldes de långa, mödosamma åren av den barmhärtiga kärleken, och först när de voro så gott som tilländalupna, så att endast några månader återstodo, sade Gud till Abraham: "Vid denna tid nästa år skall Sara hava en son" 1 Mos 18: 14. Den bestämda tiden var äntligen inne. Då glömde det åldriga paret den långa, tröttsamma vakan för jollret, som uppfyllde patriarkens hem. Var vid gott mod, betungade själ. Den du väntar på, kan icke svika dig. Han skall icke komma fem minuter efter den bestämda tiden. Inom kort skall sorgen förbytas i glädje. Vilken fröjd skall icke Herren bereda dig på den dag, då suckan och klagan flytt såsom mörkret vid morgongryningen.

Det tillkommer icke passagerarna att befatta sig med sjökort och kompass. De få lämna dem åt den allvise Lotsen, som säkert styr skeppet i hamn.

Det finns saker och ting, som icke fullbordas under loppet av en dag. I ett ögonblick skapas icke aftonhimlens härlighet, utan under flera dagar bildas det dis, ur vilket Gud reser sina undersköna palats i väster.

"Det följer en morgon på svartaste natt,
har du det väl glömt, o min själ?
När tryckande nöd vill taga dig fatt,
bliv stilla, Gud allt gör väl.

Om Gud än på mörkaste vägar dig för
och djupt ned i dalen det bär,
där vilddjurens rytning kring dig du hör,
0 räds ej, din hjälp är när.

Hur gott, att Gud hjälper, när morgonen gryr!
Han känner så väl vad du tål.
I prövningen svår är Han den som styr
din frälsning är ju Hans mål."