"Och när fyrtio år åter voro förlidna, uppenbarade sig för honom i öknen en ängel — och sade: 'Därför må du nu gå åstad; jag vill sända dig till Egypten'." Apg 7: 30-34.

HERREN bjuder oss ofta avbryta, vad vi ha för händer, för att vi må komma avsides och i stillheten inhämta nya lärdomar för fortsatt tjänst. Detta är ingen förlorad tid.

En gammal berättelse förtäljer om en knekt, som, stadd på flykt undan sina fiender, helt plötsligt upptäckte, att hästen behövde skos. Klokheten bjöd honom fortsätta flykten utan uppskov, men en högre visdom tillsade honom göra några minuters uppehåll i smedjan invid vägen för att få skon fastsatt. Och oaktat han kunde höra ljudet av de förföljande ryttarna icke långt ifrån sig, dröjde han dessa minuter, tills hans springare var redo att fortsätta färden. Just då förföljarna syntes på några tiotal meters avstånd, svingade han sig upp i sadeln och sprängde i väg med vindens hastighet, viss om att det korta uppehållet blott möjliggjort en snabbare flykt.

På liknande sätt bjuder Herren oss att stanna för att hämta nya krafter för den kommande dagsresans besvärligheter.