"Jag hade givit mig över om inte — — —!" Ps 27: 13 eng, öves.

"Giv dig inte över."

HURU stor är icke frestelsen i detta avseende! Huru sjunker icke modet, huru våndas ej hjärtat, huru sviktar icke tron under de svåra prov, som vi ställas på i tider av särskilda förluster och lidanden. "Jag kan inte stå ut längre; jag sviktar under denna skickelse. Vad skall jag göra? Gud säger, att jag inte skall giva mig över. Men vad skall man göra, när man är nära att digna?"

Vad gör du, när du i fysiskt avseende är nära att digna? Du kan icke göra något alls. I din ytterliga svaghet lutar du dig mot en kär väns starka skuldra och stöder dig hårt däremot. Du vilar dig. Du ligger stilla och förtröstar. Det är alldeles på samma sätt, då vi frestas att giva oss över under bedrövelserna. Guds budskap till oss är inte då: "Våren starka och vid gott mod", ty Han vet, att det är ute med vår kraft och vårt mod, utan det består i de ljuvliga orden: "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud."

Hudson Taylor var under de sista månaderna av sitt liv så svag, att han skrev till en kär vän: "Jag är så svag, att jag inte kan arbeta. Jag kan inte läsa min Bibel; jag kan inte ens bedja. Jag kan bara ligga stilla i Guds famn och förtrösta på Honom." Denne store gudsman kom, trots all sin andliga kraft, till ett stadium av fysiskt lidande och svaghet, under vilket han ej kunde göra annat än ligga stilla och förtrösta. Och detta är allt vad Gud begär av dig, du kära Guds barn, då du är nära att giva dig över i bedrövelsens eldsugn. Försök icke att vara stark! Var blott stilla och besinna att Han är Gud och vill uppehålla dig och föra dig igenom.

"De bästa styrkemedel har Gud förvarat åt oss för vår djupaste vanmakt."
"Var frimodig och oförfärad i ditt hjärta." Ps 27: 14.

Densamme i dag!
Vad trygghet det ger, när jag själv är så svag.
Den väg Han mig leder må skifta för mig.
Han själv är densamme. —
Han ändrar ej sig!
Han ser vad mig fattas långt bättre än jag —
Densamme i dag!

Hans eviga ord
har fastare grundval än himmel och jord;
hur människors tankar än skifta därvid,
det ordet allena kan skänka mig frid.
Det håller i stunder av djupaste nöd,
i liv och i död.

Han ser mitt begär,
Han böjer sig djupt, och min börda Han bär;
ej växlingens skugga min Frälsare når,
Han älskar i dag, som Han gjorde i går,
förlåter och helår och styrker mitt mod
med kraft av sitt blod.
Anna Ölander