"Och just som de begynte med sången och lovet, lät Herren ett angrepp ske bakifrån — — och de blevo slagna." 2 Krön 20: 22.

ACK, att vi mindre ordade om våra sorger och bekymmer och i stället mera sjönge och prisade Gud! En massa ting, som nu fjättra oss, kunde hellre få tjäna till musikinstrument, bara vi förstode att rätt använda dem. Det finns människor, som lägga allt i vågskålen samt grubbla och fundera över alla Guds skickelser, undrande över varför deras planer alltid korsas och varför de jämt måste bära på tunga bördor. Huru annorlunda skulle icke allt te sig för dem, och huru glädjefyllt skulle icke deras liv bliva, om de, i stället för att med blicken inåtvänd kretsa kring sig själva, läte allt som dagligen möter, bliva föremål för tack och lov.

Det går lättare att sjunga bort bekymren än att resonera bort dem. Sjung om morgonen! Fåglarna sjunga tidigare än någon annan redan i den arla morgonstunden, och ingen finns, som är så fri från omsorger som de. Så gör den lilla rödhakesångaren, innan han om aftonen gömmer sitt huvud under vingen. Då dagens arbete är slut, och han gjort sin sista flykt och plockat det sista kornet, sätter han sig på den översta grenen och stämmer upp en liten sång till Guds ära.

Så må även vi sjunga, morgon och afton, ja, låta sången ljuda dagen lång.

"Så vill jag ej sucka och kvida,
men skåda mot morgonens sky
och gryningens timme förbida,
då skrämmande skuggorna fly.
Om än med en stammande tunga
Guds lov vill jag börja att sjunga
— Hans nåd varje morgon är ny."