"Om han sargar så förbinder han och, om han slår, så helar och hans händer." Job 5: 18.

Sorgens uppgift.

DÅ vi färdas fram nedanför höjder, som skakats av jordbävningar och sönderslitits av jordskalv, lägga vi märke till, att perioder av fullkomlig vila efterfölja ödeläggelsen. Klara, lugna vattenspeglar skönjas mellan de brustna klipporna, vattenliljorna glöda, och pilarna susa sin sakta sång i skymningen. Byar växa upp över glömda gravplatser, och kyrktornet, som lyser vitt i gryningen, vädjar på nytt till Hans beskydd, som "har jordens djup i sin hand och äger bergens höjder". — Ruskin.

Intet är som nödens tider,
som så kuva själens strider,
medan du i tysthet lider
under Herrens tuktans hand.
Tycker du, den vill förkrossa?
Böj dig, ty den vill blott lossa
fina, starka, dolda band!

Intet för i djupet neder,
intet så din själ bereder,
intet så mot målet leder
såsom smärtans faderfamn.
Endast så du kommer nära,
kan på barnavis dig lära
Herrens ljuva fadersnamn.

Intet egenviljan böjer,
intet blicken uppåt höjer,
intet gör, att så du dröjer
djupt i stoftet för din Gud,
som när till din sida stiger
smärtan och dig sakta viger
under tårar till sin brud.

Intet gör dig mera mogen
och för hemmet redobogen,
intet gör din själ så trogen
såsom nådens väntans tid.
Bittra, hälsosamma smärta,
adla, rena du mitt hjärta
under livets kamp och strid!
G.S-N.