"Gud, som icke kan ljuga, har utlovat" Tit 1: 2.

ATT TRO är icke att genom egen viljestyrka arbeta sig till ett slags visshet om att något skall ske, att tro är att betrakta vad Gud har sagt som en verklighet samt fröjdas däröver och sedan stilla vila därvid.

Tron förvandlar löftet till profetia. Själva löftet anknyter sig till oss och fordrar vår samverkan. Men då tron gjort anspråk därpå, förvandlas det vi fasthälla i förlitan på att den skall gå i fullbordan emedan Gud icke kan ljuga.

Jag hör allestädes människor bedja om mera tro, men då jag lyssnar noga och går till botten i deras bön, finner jag mycket ofta, att det icke alls är mera tro de åstunda, utan de vilja se tron förvandlad i åskådning. Tron säger icke: "Jag ser, att detta är bra för mig, därför måste Gud ha sänt mig det" Utan "Gud har sänt det, och därför måste det vara bra för mig". Då tron vandrar i mörkret med Gud, ber den Honom taga ett fastare grepp om handen.

"Vad är att tro? Det är att intet känna,
men lita på Hans löften, som Han sagt,
att vara stilla när Han bort vill bränna
och rena hjärtat från all ondskans makt.

Vad är tro? Det är att stilla vila,
när allting brustit har och nöd trängt in;
i frestelsernas glöd till Jesus ila,
och för Hans seger tacka, som är min.

Vad är att tro? Det är att jämt förbliva
i Jesus blott, som grenen i sin stam,
och barnsligt trösta, ständigt helt sig giva.
"De Honom bida komma ej på skam."
Hwim