"— en dörr — öppnad i himmelen." Upp 4: 1.

DU MÅSTE minnas, att Johannes var på ön Patmos, ett ensligt, ogästvänligt, stenigt fängelse, för Guds Ords och Jesu vittnesbörds skull. Han var där, skild från de kära i Efesus, utestängd från församlingslivet, dömd att vistas bland osympatiska medfångar, med vilka han icke hade någon gemenskap. Under sådana omständigheter förunnades honom uppenbarelserna. För honom öppnades en dörr till himmelen. — Tänk på Jakob, stadd på flykt från sin faders hus! På en öde plats lade han sig till vila och fick i drömmen se en stege, vilken förenade himmel och jord, och där överst syntes Herren.

Icke dessa allenast, utan många andra ha funnit "en dörr öppnad i himmelen", just då de yttre förhållandena, mänskligt sett, varit minst gynnsamma för dylika uppenbarelser. Fångar och landsflyktiga, människor, vana att lida, bundna vid sjukbädden med smärtans järnkedja, ensamma pilgrimer och jordevandrare, kvinnor, som av plikten avstängts från gemenskapen i Guds hus — huru ofta har icke en dörr i himmelen blivit öppnad för eder! — Men det gives villkor. Du måste förstå, vad uttrycket "i Anden" innebär. Du måste vara renhjärtad och tron lydig. Du måste vara villig att räkna allt såsom förlust mot det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus. Då Gud fått bliva allt för oss, då vi röra oss och leva i Honom, då skall också för oss en dörr i himmelen bliva öppnad.

"När över stigen tunga skuggor falla
och varje jordiskt hopp har lagts i grav
då stråla Bibelns löftesstjärnor alla,
de löften, som i Ordet Gud mig gav.

På solljus dag ej syns en stjärna glimma,
men under natten tindra de i skyn.
Så och i sorgens mörker, natt och dimma
Guds löftesstjärnor stråla för min syn."