"Säg till Israels barn, att de draga vidare." 2 Mos 14: 15.

BRODER och syster, försök föreställa dig detta triumftåg! Genom föräldrarnas obrutna tystnad tvingades de hänförda barnen att hålla tillbaka sina utrop av förundran; kvinnorna gåvo luft åt sin sinnesrörelse, då de plötsligt funno sig räddade från en undergång värre än döden, medan männen följde dem förvirrade och skamsna över, att de icke förtröstat på Gud och att de knorrat mot Mose. När du ser, huru den Evige med utsträckt hand bjuder de väldiga vattenmassorna bilda en mur till höger och till vänster, såsom följden av en enda människas tro på Gud, lär då, vad Gud vill göra för de sina.

Var icke rädd för att obetingat hörsamma varje Hans befallning, frukta icke de vreda böljorna, vilka i sin förmätenhet hota att stänga vägen för dig. Ovan bruset av de många vattnen tronar Han som råder över dem och som är Konung evinnerligen. Stormen är allenast det yttersta av Hans klädnad, den förebådar Hans ankomst; Hans närvaro är gömd i den.

Våga förtrösta på Herren; våga gå i Hans fotspår! Och du skall få se, att just de krafter, som hindrade din frammarsch och hotade att förgöra dig, på Hans befallning skola få tjäna dig, så att du kommer ut i frihet. — F. B. Meyer.

"Som Guds Israel i fordomtimma
må vi ledas blott av Herrens ord!
Löftets stjärnor än i natten glimma,
och Hans arm är än ibland oss spord!
Må vi lägra oss, varhelst Han bjuder,
men och villigt draga ut igen,
om Hans röst till uppbrott ljuder
genom natt och mörker än.

O, så låt oss varje börda kasta
på vår Gud i Jesu dyra namn
och med Israel till vägs än hasta,
tills vi hunnit vilans rätta hamn!
Och vadhelst vår dag oss mände bringa,
det en Faders goda gåva är;
må Hans lov blott mer ibland oss klinga,
och Han själv bli oss mer kär!"