| 15 Juni
"Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land." 1 Mos 41: 52. SOMMARREGNET faller. Skalden står vid sitt fönster och betraktar det. Dess strida skurar piska och slå jorden. Men skalden ser i sin fantasi mer än det störtregn, som strömmar ned inför honom. Han ser myriader av älskliga blomster, som snart skola spira upp ur den fuktiga jorden och fylla den med oförliknelig skönhet och vällukt. Och han sjunger: Kanske säger just nu något av de barn, som Gud agat: "O Gud, det regnar så häftigt på mig. Prövningar, som tyckas mig omöjliga att uthärda, störta över mig. Missräkningarnas skurar falla så strida och skölja bort alla mina planer, förluster regna över mig och mitt hjärta bävar under smärtans våldsamhet. Bedrövelsens störtflod slår ned över min själ i dessa dagar." Du tar fel, min vän. Det regnar icke blott bedrövelse över dig; det regnar välsignelse. Ty, om du vill tro din Faders ord så skall just genom detta slagregn andliga blomster av en större vällukt och fägring spira upp i ditt inre. Du ser regnet, men ser du också blommorna? Du lider under dessa prövningar. Men Gud ser trons ljuva blomster spira upp just genom dem. Du våndas under lidandet. Men Gud ser den ömma medkänsla med andras lidande, som håller på att födas i din själ. Ditt hjärta lider genom den smärtsamma förlusten. Men Gud ser hur din ande växer och fördjupas under denna sorg. Det regnar inte sorger över dig, utan det regnar över dig ömhet, kärlek, medlidande, tålamod och tusen andra Andens blommor och frukter, vilka skola tillföra ditt liv en inre rikedom, större än den som all yttre lycka och allt överflöd kunde skänka. — J. M. McC. |
Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman. |