"I haven i honom blivit rikligen begåvade i alla stycken." 1 Kor 1: 5.

HAR DU någonsin träffat på människor, som genom någon stor sorg drivits till att hängiva sig åt bönen? Har du lagt märke till, huru sorgen så småningom förgätits, men ljuvheten, som umgänget med Gud förlänat, har stannat kvar förinnerligande personligheten.

Samma iakttagelse har jag gjort med avseende på ovädret under den sena våren. Allt var svept i mörker, den svarta skyn upplystes endast då och då av ljungeldens sken. Vindarna blåste och regnet strömmade ned som om himlen öppnat sina fönster. Vilken förödelse! Ingen spindelväv därute skonades av stormen, som till och med ryckte upp den starka eken. Men inom kort upphörde ovädret, och regnet var över. Västanvinden blåste ljuvligt, och molnen sopades undan. Den bortdragande stormen kastade över sina skuldror en duk, gjord av regnbågens strålar, skådade bakom sig, log och försvann ur sikte.

Men under många veckor voro fälten översållade av sköna, välluktande blommor, och hela sommaren lyste gräset grönare än förr, bäckarna voro överfulla med vatten, och träden skänkte en rikare skugga än tidigare. Allt detta var ovädrets förtjänst, fastän jorden för länge sedan glömt både stormen, regnet och regnbågen. — Theodore Parker

Gud har icke lovat oss en stormfri resa till löfteslandet, men Han har lovat föra oss tryggt i hamn. — Bonar.

Det var stormen, som ledde till upptäckten av Indiens guldgruvor. Har icke stormen drivit mången till att upptäcka de rika skatter, som äro förborgade i Guds kärlek i Kristus?

Så gläd dig, du levande träd i Hans gård
och frukta ej korset, ej kniven!
De stå i Hans tjänst, åt vars trofasta vård
du och av din Fader är given
att fostras för eviga tider.

Han tänker på målet — den gyllene skörd
som månde i höstsolen glimma.
Vad mer, om din jordiska lycka blir störd
— en hastigt försvinnande timma —
blott evighetsfrukterna mogna.
L. S.