"Hav din lust i Herren: då skall han giva dig, vad ditt hjärta begär." Ps 37: 3-4.

EN GÅNG träffade jag en fattig svart kvinna, som genom tungt arbete förtjänade sitt enkla uppehälle, men som oaktat var en strålande kristen. "Ack, Nancy", sade en dag en tvivelsjuk kristen dam till henne, "det går väl an för dig att vara lycklig nu, men jag förmodar dock, att tanken på framtiden skall göra dig mer betänksam. Antag till exempel att du råkade bli sjuk, eller att någon av dina arbetsgivare flyttade från orten, utan att någon annan komme i stället. Eller antag att — — —"

"Stopp", utropade Nancy, "jag antar aldrig något. Herren är min herde, och jag vet, att intet skall fattas mig. Och, kära ni, det är just alla dessa antaganden, som göra eder så olycklig. Det är bäst ni låter dem fara och i stället förtröstar på Herren."

Det finns ett ord, som förmår avlägsna alla "antaganden" ur den troendes liv, om det blott mottages och efterleyes i barnslig tro. Det återfinnes i Hebr 13: 5-6 och lyder sålunda: "Låten eder nöja med vad I haven. Ty han har själv sagt: 'Jag skall icke lämna dig eller övergiva dig.' Alltså kunna vi dristigt säga: Herren är min hjälpare, jag skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?' " — H. W. S.

Du mig och min börda, o Herre, vill bära,
må jag då i otro ej släpa på den!
Nej, må jag fast hellre av hjärtat Dig ära
därmed att jag stöder mig helt på min vän.
Du lovat mig vara helt sorglös och fri,
o, hjälp mig, min Jesus, att även så bli!

Vad helst mig betungar, o, må jag det kasta
helt enkelt och barnsligt allena på Dig!
Och även i glädjen, o, lär mig att hasta
blott hän till den fristad Du öppnat åt mig!
I skyddande nästet Din duva är trygg,
fastän i sig själv så försagd och så skygg.
L.S.