"Där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå och trodde. — Han försvagades icke i sin tro." Rom 4: 18-19.

VI skola aldrig glömma ett yttrande, som en gång fälldes av George Muller, trospatriarken, då han av någon tillfrågades om bästa sättet att bliva stark i tron. "Det sker endast på ett sätt, och det är genom stora lidanden. Jag har lärt mig att tro genom att stå fast mitt under våldsamma prövningar." Detta innehåller en djup sanning. Då allting brister, är stunden inne för oss att förtrösta.

Kära själ, du torde knappast förstå värdet av det närvarande ögonblicket. Skulle du just nu gå igenom svåra lidanden så befinner du dig därmed i själva trons centrum. Och ger du Honom tillfälle, skall Han där lära dig något som du aldrig annars finge lära dig: att gripa tag om Allmakten. "Frukta icke, allenast tro." Ängslas du, blicka då upp till Gud och säg: "När fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan till dig", och du ska få anledning att prisa Honom för sorgens skola, som förvandlats för dig till ett trons läroverk.
— A. B. Simpson.

Stor tro kräver stora prövningar.

Guds yppersta gåvor komma till oss genom lidande. Har icke både på det andliga och timliga området varje större reform, välsignelsebringande upptäckt och genomgripande väckelse varit resultatet av mödor och tårar under smärta och sömnlösa nätter? För att uppresa Guds tempel måste David uthärda svåra lidanden; och då evangelium om Guds nåd skulle lösgöras ur den judiska traditionen, måste Pauli liv bliva en lång akt av själsvånda.

Envar, som vill bli rik för Gud,
först mäste fattig bliva.
Den vandra vill i helig skrud,
må blott och naken giva
sig själv, sitt allt åt Frälsaren,
som helig är allena
och kan i kraft av blodet än
oss med sin Gud förena.

Om det ej sker förutan strid,
är striden värd sin möda.
För evig och fullkomlig frid
är värt en tid att blöda.
Det egna livet mista så,
det är att livet finna
och hundrafalt i tiden få,
och evigt liv att vinna.
Henrik Schager