"Låt mig få försöka blott en gång till med ullen." Dom 6: 39.

DET FINNS olika grader av tro. I ett visst skede av vårt kristliga liv ha vi svårt att tro utan tecken. Vi bygga vår tro på känslor. Vi känna på "ullen" liksom Gideon gjorde, och om den är våt, äro vi villiga att förtrösta på Gud. Detta behöver ej vara något i och för sig orätt, men det är ofullkomligt. I sådant fall söker man alltid efter känslor eller tecken vid sidan av Guds Ord. Det är ett verkligt framsteg i tro, när vi förtrösta på Gud utan känslor, och det medför välsignelse.

Det finns en tredje grad av tro, som också överträffar Gideons. Den första graden av tro förtröstar, då känslorna äro angenäma, den andra tror, då känslorna saknas, men denna tredje form av tro förtröstar på Gud och Hans Ord, då förhållandena, känslorna, möjligheterna, människorna och det mänskliga förnuftet mana till motsatsen. Paulus visade prov på denna tro i Apg 27: 20-25. "Och då under flera dagar varken sol eller stjärnor hade synts, och stormen låg ganska hårt på, hade vi icke mer något hopp om räddning." Trots allt detta sade Paulus: "Varen därför vid gott mod, I män; ty jag har den förtröstan till Gud, att så skall ske som mig är sagt."

Må Gud giva oss nåd, att fullkomligt lita på Hans Ord, även då allt annat pekar i motsatt riktning. — C. H. P.

"När sorgen gästar i ditt hus, och tårmoln ögat höljer,
och natt betäcker varje ljus och varje utsikt döljer,
då gäller, om du vill ha ro, ej se, men tro.

När Herren dig allt annat ger, än vad du önskar, beder,
när annat mål för dig Han ter, och andra vägar leder,
då gäller, om du vill ha ro, ej se, men tro."