"Skulle jag icke dricka den kalk, som min Fader har givit mig?" Joh 18: 11.

DETTA var svårare att säga och göra än att lugna vågorna eller uppväcka de döda. Profeterna och apostlarna kunde utföra märkliga under, men de kunde ej alltid göra Guds vilja och uthärda den. Detta är fortfarande den högsta form av tro, det förnämsta, som den kristne kan uppnå. Att finna ungdomens ljusa drömmar för alltid grusade; att bära en daglig börda utan att finna förståelse eller se någon lindring; att plågas av fattigdom, då man endast önskar en nödtorftig bärgning för sig själv och sina kära; att bli fjättrad vid sjukbädden, berövad sina närmaste, tills man står alldeles ensam för att möta livets hårda slag — att i denna lydnadens skola kunna säga: "Skulle jag icke dricka den kalk, som min Fader har givit mig?" — detta är tro i dess högsta potens och den andliga utvecklingen har häri nått sin höjdpunkt. En stor tro bevisas ej så mycket genom förmågan att göra något som genom förmågan att lida.

"När allt är nåd — både ljus och mörker —
hur tryggt att vila vid Herren blott
och sorglöst fri som ett barn få taga
utav Hans hand både ont och gott."

För att vi skola ha en Gud, som förstår oss, kräves det en lidande Frälsare, och blott den som lidit i likhet med Honom äger ett hjärta fyllt av medkänsla.

Endast på bekostnad av oss själva kunna vi gagna andra, och våra lidanden äro det pris vi få betala för förmågan att dela andras smärta. Den som skall kunna vara andra till hjälp, måste först själv pröva på nöd. Den som vill frälsa andra, måste någon gång och på något sätt ha mött korset. Livets högsta lycka, som består i att hjälpa andra, kunna vi ej äga med mindre vi smakat den kalk Jesus drack och genomgått det dop, varmed Han döptes.

De trösterikaste av Davids psalmer ha framsprungit ur lidande; och om Paulus ej haft sin påle i köttet, hade vi gått miste om mycket av den ömhet, som skälver i så många av hans brev.

De nuvarande förhållanden vilka trycka dig så hårt, om du har överlåtit dig åt Kristus, äro de bästa verktyg i Faderns hand att utmejsla dig för evigheten. Lita då på Honom. Skjut ej undan instrumentet, ifall du ej vill, att verket skall ga förlorat.
Lidandets skola fostrar sällsynta lärda.