17 Juli
"I stillhet vill jag skåda ned från min boning." Jes 18: 4. ASSYRIERNA tågade mot etiopierna, det folk, vilket beskrivs som "det resliga folket med glänsande hy". Och när härarna rycka fram, gör Gud intet försök att hejda dem. Det ser ut, som skulle de få genomdriva sin vilja. Han skådar alltjämt ned på dem från sin boning. Solen belyser dem fortfarande. Men lika lätt som gräset avmejas för lantmannens skära är Assyriens hela stolta armé slagen innan skördetiden. Är det ej en underbar bild av Gud? I stillhet skådar Han ned, men Hans stillhet är ej bifall, Hans tystnad är ej samtycke. Han bidar blott sin tid, och skall resa sig i det gynnsammaste ögonblicket och, då den ondes planer se ut att lyckas låta denne drabbas av fördärv. Då vi se ut över det onda i världen, då vi tänka på huru det orätta alldeles påtagligt har framgång, då vi våndas under deras förtryck som hata oss, låt oss då minnas det underbara ordet: "I stillhet vill jag skåda ned." Men saken har även en annan sida. Jesus såg, hur Hans lärjungar mödade sig vid årorna i den stormiga natten. Fastän osynlig, förnam Han den växande ångesten i Betania, då Lasarus genomled den sjukdom, som småningom bröt ned honom, och han blev buren till klippgraven. Men Jesus bidade blott det ögonblick, då Han verksammast kunde inskrida. Tiger Han inför dig? Han har dock ej glömt dig, Han ser allt. Han håller fingret på din puls och är känslig för alla dess växlingar. Han kommer för att rädda dig, när det rätta ögonblicket är inne. Om han än stilla tiger, kunna vi dock vara fullt vissa om, att vi äga en Frälsare, som aldrig är varken rådlös eller förfärad.
|
Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman. |